Den här veckan har varit rätt jobbig, en rejäl huvudvärk varje dag som mynnat ut i migrän. En ren skitvecka som gjorde att jag tröttnade och bokade en tid hos läkare. Något som gjorde att veckan blev ännu sämre. För inte hade jag räknat med att få skäll för att jag bokat en akuttid, särskilt inte då jag ringt och berättat om mina problem.
Fick även höra att jag skulle tänka på de som haft migrän i 40 år (klart jag förstår att det är jävligt, men vad hjälper det mig?). Samt att jag skulle använda voltaren på axlarna så skulle migränen försvinna. Det enda som var bra med besöket var att jag fick ut ny anfallsmedicin, men min önskan om att testa något nytt lyssnade man inte på. Inte heller mina funderingar på att sluta med den förebyggande medicinen lyssnade man på. Jag befinner mig nu på nästsista steget i migränstegen. Det intressanta är att den stegen inte har med såna saker som cefaly, tens, botox eller ens akupunktur.
Så nu slipper dom mig som patient på den hälsocentralen. Är less på att kallas för medicinskt komplicerad för att i nästa sekund få höra att jag är frisk och att allt bara är psykosomtiskt och bara jag går i terapi så blir jag bra (så min hjärnskada och whiplashskada läker av att jag pratar med nån?!).
Nåja, nu har jag bytt hälsocentral, har mailat verksamhetschefen och berättat om dagen och ska ägna morgondagen till att skriva egenremisser till olika ställen. För är det något jag vill så är det att må bra. Och det gör jag inte med den här jävulska huvudvärken. Det är en sak när man inte blir trodd av ”vanligt” folk, men när inte ens läkare förstår hur jäkligt det kan vara så undrar jag vad jag egentligen kan göra.
