En del av mitt liv

Bilden nedan visar den medicin jag tar när jag får ett migränanfall. Sprayen ger mig snabbare hjälp och ger inte heller lika mycket biverkningar som tabletterna jag testat.

Tar jag sprayen i rätt tid så betyder det om jag har tur att jag förutom lite äcklig smak i munnen (en biverkning) blir fri från anfallet relativt snabbt. Har jag otur så blir det trots medicin ett fullvärdigt anfall med ett huvud som känns som om det ska sprängas bara jag rör det. Jag är i vanliga fall känslig för ljud, ljus och dofter men under ett anfall så blir jag extremt känslig.

Ett anfall kan för mig pågå i några timmar till några dygn, tack och lov så kräks jag inte under mina anfall. Blir bara rejält illamående. Och för att bryta ett anfall kan der för mig hjälpa med medicin, ispåse över panna och ögon och att få vila i ett mörkt rum. Det är många gånger jag fått avboka saker på grund av migränen. Och att då känna sig otillräcklig och hemsk som “alltid” avbokar gör inte direkt saken bättre. Jag vill göra mer än vad jag klarar av och när jag har ett anfall så känns det som tid som bara går till ingenting.

Jag har rätt bra koll på vad som ger mig migrän, ibland kommer dock anfallen bara ur tomma intet. Det jag inte tål är bland annat stress, dofter  (starka parfymer och cigarettrök är extra jobbiga), ljud (här är det inte fråga om volym utan mängden. En som skriker är bättre än tio som pratar högt i munnen på varandra) och ljus (lysrör är väldigt jobbiga). Sen påverkar whiplashskadan också migränen. 

Det här med migrän är relativt nytt för mig, är nu inne på sjunde året som drabbad. Huvudvärk har jag dock haft problem med sen jag var tonåring och de senaste tio åren har den varit i stort sett daglig. Migränanfall har jag ca 3-4 st i veckan. En del av dom kan jag häva, men inte alla. 

Så innan du slänger ur sig att “migrän är bara lite ont i huvudet”, “så ofta kan man inte ha migrän” eller att “det bara är att jobba igenom ett anfall” så tänk på att jag och alla andra som lider av migrän har inte valt det här. Det är ett helvete. Man blir inte alltid trodd av kollegor och läkare är inte så mycket bättre dom. 

Jag vill kunna planera att göra saker, jag vill inte ställa in med kort varsel på grund av att huvudet sprängs. Jag vill med andra ord leva som alla andra. Men tills man har hittat den mirakelmedicinen för mig så kommer jag behöva ställa in saker, jag kommer missa roliga saker. Men ge mig inte sämre samvete än jag redan har. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *