Släktforskningsnörd

En släktforskningsnörd är jag verkligen. Jag har inte forskat så länge, men jag är verkligen fast. Kan mer än gärna sitta i flera timmar och söka på nätet eller sitta med näsan i någon dammig gammal bok bara för att hitta nån liten bit av information.

Jag gillar att sitta och få reda på vad folk i släkten hette, vad dom arbetade med, var dom bodde och helt enkelt hur livet faktiskt tedde sig för mina förfäder. Att sitta och titta på gamla kort och faktiskt se förfäderna är också otroligt roligt.

Så visst är jag en släktforskningsnörd? Tyvärr har jag inte så bra ordning på alla papper än, men det ska förbättras…. hoppas jag iaf Har bara lite svårt att komma på ett bra system för de ca 1200 personer jag har info om nu.

Har fått kontakt med en rätt avlägssen släkting i USA som har hjälpt mig med info om en del anor och även givit mig adresser och telenr till folk här i Sverige som vet mer om dessa anor. Och bara det, att hitta nån i USA som har ägnat 20 år åt att forska på samma anor är så häftigt

Jag följde med Carro till stan idag för att handla. Lämnade Starmie och Indy ensamma hemma och var mer än lovligt nervös att jag inte skulle ha nån lägenhet, eller rättare sagt inventarier när jag kom hem. Men jodå, trots att Indy fått vara lös i lägenheten så hade hon inte tuggat på en enda sak!!!

Fortsättning…

Pia2:
Alla har dom här tankarna..
Jag hade mkt av det tidigare men det har släppt nästan helt, huvudsaken är att mina hundar tycker det är en rolig grej att komma ut på banan..om vi sen nollar nästan allt, diskar oss på sista hindret eller vad det nu än är så kvittar det i slutändan och är inget misslyckande..
enda gången det är ett riktigt misslyckande är när jag inte lyckas hjälpa mina hundar att göra sitt bästa, när jag inte kan plocka ihop mig själv och vara det stöd dom behöver.. Misslyckande som dåliga resultat existerar knappt längre..dom är bara en liten knäpp på näsan på mig så att jag måste skärpa mig och fokusera på hundarna..inte resultat eller andras prestation.

Att det är en rolig grej att komma ut på banan tycker båda mina vovvar och det är något som jag värderar högre än 10:or i betyg. En sak som jag har märkt är att trots höga betyg så är det inte säkert att den tävlingen känns bra ändå. Jag kan tycka att en tävling med betydligt sämre poäng känts bättre.

Sen ska jag väl tillägga att jag lär mig såååååå otroligt mycket av varje tävling. Och det är ju oxå en anledning till varför jag tävlar.

——————————————————————————–

Linda:
Tycker faktiskt att det låter ytterst märkligt att inte ens VILJA lyckas. Varför i hela fridens namn tävlar man om man har den inställningen?

När jag läser din fråga/påstående så inser jag att jag har misslyckats totalt med att förmedla att jag VILL lyckas. MEN samtidigt är ett lyckande för mig mer än bra poäng på en tävling. Kanske svårt att förstå för en del, men så ser jag på det hela. Jag tävlar för att jag vill ha bort känslan av att jag inte kan nånting, jag tävlar för att jag vill jobba med mig själv så att jag finner harmoni i tävlandet. Jag vill vara “där” med hunden istället för att fladdra iväg i tankarna.

När jag klarar av det då kommer även lyckandena med höga poäng, det tvivlar jag inte en sekund på. Men som sagt, jag har en bit kvar rent mentalt och enda sättet att komma vidare är att tävla. Genom att tävla skrapar jag bort den stämpel av allvarlighet som jag tyvärr har på tävlingar.

På en tävling så struntar jag i alla andra och deras prestationer. Det finns bara en tävlande på tävlingen och det är jag. Jag jämför inte mina betyg med någon annans. För vi har alla olika syn på tävlande och vi har alla olika förutsättningar. En del börjar ju tävla först när hunden har alla moment klara till 120%, sån är inte jag.

I och med att jag inte är sån kan jag ju inte jämföra mig med andra. Som sagt betygsmässigt har jag inget att bevisa. Det är mentalt som det i år kommer att bli upp till bevis.

Ridhusträning

Blev inget tränat för Indy i ridhuset idag. Blev väl inte så värst mycket med Starmie heller. Men det blev en del sitta rakt, rutan, fjärr,  apportering (trä+metall), target (där hon faktiskt använder tassen nu! ).

Hmm… så det blev visst en del tränat till slut *s*

Varning för en massa svammel nedan

Annars verkar det som om jag hamnat i en sån här “jag kan ingenting om hundträning”- fas igen…. klart att jag kan nåt, annars hade ju inte Bella varit i klass 3 nu. För hur duktig hon än är så föddes hon ju inte precis som en klar lydnadsvovve. Att det inte gick bra på Indy’s debut är ju mitt fel. Det som var bra är att hon klarade av alla störningar, en knepig matte och dessutom var hon glad hela tiden  Och detta efter att hon fick en dålig start i och med platsliggningen.

Men så ologisk som jag är så tycker jag ändå inte att jag räcker till. Samtidigt så finns det INGEN annan som sätter nån press på mig vad gäller hundträningen. Finns INGEN som satt upp nåt mål som jag och vovvarna måste klara. Det har jag ju gjort själv. Och jag har målen som en morot, som en inspiration till att träna. För trots allt så tycker jag att det är fruktansvärt roligt att träna och tävla.

Att jag tävlar med en hund som inte är klar är för att jag BEHÖVER erfarenheten, jag måste lära mig slappna av och det var härligt att känna att en liten del av det hela har släppt. Men det är fortfarande mycket kvar att jobba på. Sen är det ju så att jag faktiskt tycker att det är kul att komma ut och prata hund med folk som är lika galen som en själv

Jag undrar ibland vad jag har på plan att göra. Som när jag innan Järvsö  (Bellas start i klass 3) hoppades att det inte skulle gå så bra. För hade det gått bra så hade lilla oerfarna jag ju varit uppe i elit bland de mer erfarna och duktigare hundförarna. Men vad är jag egentligen rädd för? Att nån ska skratta ut en? Och varför tror jag att alla andra är duktigare än mig?

Hur grym folk än har varit mot mig, så finns det INGEN som kan mätas mot mig själv. Har ni orkat läsa hit så förstår ni ju hur mycket jag skadar mig själv med mina tankegångar. För det jag skriver här ovanför är ju såna tankar som jag har. Jag trycker ner mig själv och får mig att känna mig värdelös. För varför tvivlar jag på mig själv när andra inte gör det?

Det är ju ingen som sagt att jag är en dålig hundtränare/förare, snarare är ju verkligeheten den att jag har fått beröm och konstruktiv kritik. Men ingen har sagt att “Gud vad dålig du är på att träna hund”. Det är bara jag som intalar mig själv att jag är dålig, jag duger inte osv osv….

Man kanske faktiskt ska börja lyssna på andra och strunta i sina egna tankar ett tag?

Datavirus

För första gången nånsin så blev min dator infektrad av virus igår. Jag får skylla mig själv, för jag laddade ner väldigt osäkra filer… dessutom hade jag innan dess stängt av antivirusprogrammet.

Viruset är nu efter en natts kämpande utrotat och datorn fungerar som den ska. Och jag kan därmed pusta ut

Tränade position, sitta rakt, fjärr, apportering, metall och target med Starmie igår. Hon löser de mesta problemen genom att lägga sig ner. Förstår hon inte vad hon ska göra med targeten, ja då ligger hon (när hon inte apporterar den vill säga)

Indy körde jag fjärr och pos med. Hon verkar (ta i trä) inte vara annorlunda trots att hon löper. Samma yra flamsiga Indy

Idag är det superbra fotoväder och jag är såååååååå sugen på att åka till Pia och träffa Bella, men vi får se hur det blir med den saken. Måste ju få med mig Carro oxå

——————————————————————————–
Det VAR bra fotoväder……. tyvärr så försvann det alldeles för fort och alla dagens kort lär ha ett inslag av snöflingor som singlar ner framför motivet…..

Träffade Bus oxå… mitt alldeles egna (nästan iaf ) Bus Kände lite på magen och kände att nåt rörde sig däri

Vovvarna fick springa av sig en del iaf och bra var nog det, för nu snöar det igen…. snälla få det att sluta snöa…nån??? Är såååå less på snö, visst det är kul att busa runt med hundarna i snön ibland… men att pulsa i snö varje dag är inte alls kul….

Äntligen tillbaka

Så fungerar äntligen domänen www.arracs.net igen. Mailen har strulat på sistone, men ska nu fungera. Sen hoppas jag att allt på sidan är rättlänkat. Hittar ni något fel så hojta till!

Svar till Pia: Det var om ni hittade nåt fel på min sida jag ville att ni skulle säga till ju

Tränade lite inne med hundarna idag. Började med Starmie och vi tränade fjärr, position och att sitta rakt (både i ff och fjärr). Sen så fick jag henne att lägga sig på targeten, att bara ta med tassen dög tydligen inte för henne

Starmie tror hela tiden att jag har godis i vänsterhanden, men det är ju klickern som jag håller i. Godiset har jag på ett bord så att jag slipper ha det i handen/fickorna Men duktig är hon och återigen tycker jag att det är kul att träna med en annan hund. Man lär sig sååååå otroligt mycket

Blev pos och fjärr med Indy oxå. Får nog ta och skärpa till mig lite när det gäller fjärren, för hon är lite flamsig ibland och det är ju inte det som jag vill klicka in….

Var hos Marie idag och fick suuuuuuuuuupergod tårta!!!!! GRATTIS på födelsedagen!!!!

Tyvärr så hade hundarna låtit när jag var borta  Indy har ju börjat låta nu när hon sitter i bur, men det mesta av mina grejer är ju faktiskt nerpackade nu. Så det blir väl till att göra ett försök att ha henne lös i lägenheten nästa gång jag måste vara borta utan vovvar.

Hundbyte igen

Eftersom Indy började löpa igår så kommer jag och Pia att återigen byta hund. Denna gången är det Starmie som ska vara här under tiden Indy löper. Pia skrev i ett sms att Starmie ska lära sig alla moment i högreklass och däribland att skälla. Hur det blir med just skällandet vet jag inte

Men en sak vet jag och det är att Indy skäller mer när Starmie är i närheten, så kanske lär sig hon att skälla på kommando under dom här tre veckorna? Jaja, vi får se hur det blir med den saken. Men träning med Starmie blir det naturligtvis


Fick fler önskemål från Pia så nu är det högreklass, klass 3 och elit som är bra om vi tränar Starmie har alltså kommit hit nu och Nogger har flyttat. Så jag får väl sätta mig ner och göra en Starmie-sida nu

Svar till Chatrin: Det är helt perfekt att lilla Indy börjar löpa nu, dels att vi fick debuten överstökad och dels för att det ju dröjer till i slutet av april innan det finns nån intressant tävling. Vi får hoppas att Humla börjar snart oxå Om två veckor blir lilla Indy stor på ett annat sätt. Då blir hon nämligen ett år

Både Bella och Indy har varit “sena” med löp. Bus började 5 dagar före ettårsdagen och Indy två veckor innan ettårdagen. Men det är inget som jag sörjer över precis, ju senare desto bättre

Solen har försvunnit

SENASTE NYTT: På väg ner till OKQ8 för att posta brev, köpa semlor o hämta paket så såg jag att Indy hade blod på ena benet. Tänkte inte så mkt på det på en gång, tills jag tyckte att det fanns blod ännu längre upp. Och jodå, den lilla jättebabyn har börjat löpa.

Idag var det inte lika kul att vakna, vart har solen tagit vägen? Ville ju ut och fota, men hur roliga bilder blir det med taskigt ljus? Får väl hoppas att den stora lampan där uppe på himlen kommer tillbaka snart


Linda frågade i gästboken vart länken till hennes sida tagit vägen. Den är borta och kommer aldrig tillbaka. Har ingen skyldighet att länka till någon sida. Vill du så får du hemskt gärna ta bort länkningen till mig.

Nogger ville för andra dagen i rad gå upp före 8…. kan ju inte direkt påstå att det är något som varken jag eller Indy är så förtjust i. Men hellre att jag går ut än att det händer olyckor inne

Lämnade hundarna ensamma två gånger igår och Indy har ju burarrest när jag är borta. Och hon skällde Det brukar hon inte göra när Bus är hemma med henne. Jo, hon har skällt förut när hon har tittat ut genom fönstret och sett andra hundar (det var under den tiden hon slapp buren… den tiden som är förbi… tills hon lär sig att inte tugga sönder saker), men annars brukar hon vara tyst.

Fick en varning om att Nogger tuggar sönder saker och stjäl mat. Vet inte om det beror på att han inte gjort sig riktigt hemmastadd än, men nåt tuggande har det inte blivit. Annat än på Indy då

SENARE:
Även idag när jag fick dagens lådor (mamma tar med en massa lådor från jobbet och dumpar dom hos mig ) så lät Indy

Har tränat lite position med Indy, inget mer. Med Nogger blev det lite mer dock. Position, ff och apportering. Han var lite tveksam till att själv gripa apporten från golvet men till slut gick det Visst ja, kryp provade vi oxå på. Är kul att träna en annan vovve som man inte är riktigt van vid, men det är klart att jag saknar mitt Bus. Men två månader lär väl gå fort, eller?