Vaknade som vanligt efter sjuttioelva snoozningar (en del av oss behöver snooza för att vakna till liv, medan andra måste kliva upp direkt). Morgonrutinerna sitter verkligen i ryggmärgen och jag tror nog att det går på i stort sett samma tid varje dag.
Strax före lunch började jag känna ett dunkande i huvudet som jag inte alls gillade. Så det var bara att ta en anfallsspruta och vila en stund under lunchen. Det här är något min migränsköterska och jag diskuterade sist, att även om jag tar medicin mot migrän så är det bara värken som (förhoppningsvis) försvinner – själva migränanfallet är kvar.
Och om man då gör som jag idag, tar medicin och bara vilar en halvtimme innan man kör igång igen så är risken stor att man bara skjuter anfallet framför sig. Det krävs längre vila för att bryta det. Men så kommer det dåliga samvetet in och säger att jag inte kan åka hem.
Just nu hoppas jag bara att jag vaknar utan migrän imorgon.
På kvällen blev det återigen tv-tittande och lite pluggade. Första obligatoriska inlämningsuppgiften har precis släppts så det blir lite fokus på att få till den.
