Men lugn han är bara borttagen från sidan då han ska bo hos Pia och inte här. Så världens lyckligaste, pussigaste hund finns fortfarande kvar
Meningen har aldrig varit att han skulel ha stannat här hela livet, då jag sa till Pia att ”jag kan ta honom tills du hittar en ny ägare”. Så han kom hit och det blev en massa träning, han kunde ju inte så mycket då han kom och det lilla han kunde var enligt mig ”fel”. Så nu i februari så började Bella löpa och då kändes det bra att bara låta Surre bo kvar hos Pia.
Att ha en hane bland två tikar är inget drömläge (iaf inte då alla är intakta), och den insikten fick jag redan när han var här som liten plutt. Men sen kom löpet och funderingar på att jag ju måste lämna bort honom totalt 4 månader per år och vad är det för mening att ha honom då?
Att jag dessutom vill träna och tävla med Indy och Bella så mycket det går gör ju inte saken bättre för Surre. Som då skulle ha blivit ”bortglömd” och är det nåt jag har svårt för så är det att inte aktivera alla hundar på samma nivår. Att ha dåligt samvete för att jag inte gör nåt med en av dom funkar inte för mig.
Att ha tre hundar var inte värre än att ha två och två är inte värre än att ha en… men ska det funka så ska det va hundar av samma kön alternativt kastrerade hundar.
**********
Ikväll ska jag och Elida ner till Söderhamn för att lyssna på Marie Hansson som ger tips om hur man just aktiverar hundar. Enligt rapport så ska föreläsningen vara bra, så jag ser verkligen framemot den