Att jag misslyckades på A1utbildningen skrev jag tidigare idag, det spär redan på det självförakt jag har att jag inte duger nånting till. Trodde att det fanns en chans att bli godkänd, men då jag inte pratar inför folk (vilket jag faktiskt gör på kurser) och har solglasögon då det är för ljust ute (är ju jäkligt ljuskänslig) och inte har tillräckliga agilitykunskaper så är det bara att lägga ner det här. Tänker inte gå någon mer A1:a, vad skulle det tjäna till?
Hade jag vetat att jag skulle misslyckas hade jag inte åkt ner andra helgen då jag mådde illa hela vägen till Ludvika och sen var tvungen att åka hem tidigare pga migrän. Hade jag vetat att jag skulle misslyckats hade jag ju inte heller åkt ner överhuvudtaget och därmed besparat klubben en massa pengar och samtidigt inte behöva byta helger på jobbet. Det är det som känns värst, att jag kostat klubben en massa till ingen nytta. Det svider som f*n.
Nåja, efter att jag fått en ångestattack över detta och tagit tabletter som tack och lov mildrade det hela lite så satte jag mig ner med fackutbildningen för att skingra tankarna. Det gick hyffsat :)
Vi åkte på kvällen till en vän till oss och hade det trevligt. Timmarna bara flög iväg och vips så började magarna på oss att kurra, då var det bara att åka hem och fixa ordning mat. Blev hemmagjord pyttipanna, riktigt mättande var det.
I övrigt har kvällen bjudit på lite mer fackutbildning samt tv-tittande :)
