Det är något jag är bra på. Jag har tränat på det hela livet i olika sammanhang. I skolan var det bara att knipa käft och göra sitt bästa för ingen hade ändå tid med att bry sig om någon annan. Det finns vänner som sagt åt mig att rycka upp mig för ”du mår ju inte så dåligt ändå”. I arbetslivet är det ingen mening att säga något för då blir det bara en tävling i vem som har det jävligast. På nätet är jag med i några grupper där det finns andra likasinnade, men även där får man inte skriva av sig helt för då är det risk att andra mår dåligt.
Jag vet att det finns andra som har det värre, det har jag fått höra hela mitt liv av olika människor. Men hur jävligt andra än har det så har det inte hjälpt mig att bli bra. Det har inte fått mig att få mindre värk. Det har inte fått mig att få mindre ångest. Jag har engagerat mig oerhört mycket i andra människor och därmed glömt bort mig själv lite grann.
Jag trodde även att jag var bra på att läsa av människor, men det har bevisats gång på gång att jag har fel. Jag tror att folk ska hålla vad dom lovar. Vilket visar sig fel gång på gång. Blir less, arg och besviken.
Hur dagen i övrigt har varit? Bra…..
.
.
.
.
.
.
.
.
….. eller som vanligt med värk i de flesta delar av kroppen (både leder och nerver), nacken har gjort sig påmind idag. En viss känsla av hopplöshet infann sig när jag förstod att det inte gick att lita på vad som lovades. Annars är jag mest trött nu. En äcklig trötthet där kroppen i sig är pigg men huvudet måste vila.