Här kommer ett erkännande som en del nog tycker är lite barnsligt, men ska sanningen fram så är jag mörkrädd. Första tiden efter att jag hade flyttat hemifrån så hade jag alltid lampor tända för jag tyckte det var läskigt att vara själv i en mörk lägenhet. Nu för tiden är jag inte lika rädd, men jag tycker inte att det är sådär superkul att gå ut när det är mörkt. Inne har vi en lampa tänd under natten, men det är inte för min rädslas skull utan för att vi inte ska behöva slå ihjäl oss om vi måste gå på toaletten under natten.
Många gånger har jag tyckt att det varit lite olustigt att gå ut med hundarna när det är mörkt, alternativet att ha en ficklampa med känns nästan som om det skulle förvärra saken. För tänk om jag lyser ut i skogen och ser en massa ögon!
När jag sitter i bilen när det är mörkt är jag inte lika skakis som annars, då sitter man ju i alla fall i något så att man inte får direktkontakt med vad det nu är jag tror ska ske så fort det är mörkt. För några dagar sedan körde jag en bil som hade en ledramp istället för extraljus. Och det var som att gå från natt till dag, så oerhört starkt ljus gav det. Inte så roligt för andra om man glömmer att slå av rampen, men väldigt bra för den egna sikten.
