Familjen Eriksson

Skolan slutade i fredags, känns som om luften har gått ur en….. orkar eller vill inte göra så mkt just nu… har känt att jag på senaste tiden börjat må lite sämre…. men det vänder nog snart

Förra veckan ringde jag land och rike runt efter bälten till bilen… båda bak var trasiga och näe, det fanns inga som passade….. iaf inte två bälten… men en skrot i närheten ringde och sa att dom hade rätt bälten… nitlott blev det när vi skulle sätta fast dom och dom inte passade… jag var så nära att svimma *måttar med fingrarna*… men så har man världens bästa pappa som ställer sig och fixar till bältena så att de passar (några extra järnbitar som blev bortsågade). Bilen är tyvärr rätt rostig bak… spana in vänster sidobalk nångång så ena skruven till bältet var fastrostat och pappa svor rätt mkt där ett tag… men till slut så kom han på att det enda att göra var att såga upp en del av hjulhuset, bort med skruven och dit med plåt och ny skruv

Idag var det dags för besiktning och bilen gick igenom Var lite orolig att dom skulle klaga på att bältena rullar ihop sig lite segt, men inte ett ord. Tack pappa för att du hjälpte mig

Träning?! Har det inte blivit nått av… iaf inte i större mängder, har tränat lite inne, annars har det mest blivit långprommisar.

Debut i lägreklass spår igår… och det gick väl inte sådär jättebra, samtidigt gick det superbra Vi fick spår 8, vilket gjorde att vi fick vänta lite. Sen blev det panik att sela på Bus och gå till spåret för domarna kom snabbare än vad vi trodde Påsläpp kl 10 och påsläppet gick blä…. hon tog en vinkel och jag hängde på, bara det att det inte var rätt… vi blev tillbakakallade och då kom nosen igång…. men nåt var fel för hon strulade ordentligt hela spåret igenom… så våra 1000 meter blev lite flera metrar…. MEN Bus tog ALLA pinnar

Mellan pinne 6 och 7 så såg jag mottagaren och jag hade på känn att tiden var ute… jag frågade men hon visste inte exakt… funderade då på att kliva av och skita i allt… men så kom tanken ”tänk om tiden inte är slut och jag går av?” så vi fortsatte och hittade nr 7 och slutet.

Jag vet inte varför Bus var såhär, för senaste gången gick det bra att spåra… gången före så la hon av och visste inte vad hon skulle göra (vi kämpade oss igenom det spåret ändå bara för att få ett bra slut på allt). Sen var det en del stigar som vi korsade igår och det är inte Bella’s styrka. Men jag kan för mitt liv inte tänka mig det här som ett misslyckandeoch jag har heller inte tappat lusten som jag gjorde efter första appellen då vi ”bara” blev godkända.

Jag är nu mer sporrad än nånsin att fortsätta träna spår och Bus visade att hon har en stor dos envishet. För även om själva spårningen inte var bra så måste hon ju på nåt sätt vetat vart pinnarna var/vart vi gått av spåret. För jag gick bara tillbaka en gång, men sen så tänkte jag att ”näe, jag ska lita på henne” och jag valde att inte styra och ställa. Kanske hade vi inte gått lika mkt vilse om jag lagt mig i, samtidigt så tror jag inte att det hade varit det bästa för henne.

Tänk att man kan vara så nöjd över en ”misslyckad” tävling

Tyvärr så var jag inte så tuff att jag anmälde till lägreklass 3 och 9 juni… vilket jag ångrar grymt nu… för nu måste vi vänta tills i augusti för att tävla igen. Om man inte åker långt då vill säga. Hur jag ska göra med lydnaden vet jag inte. Visst vill jag fortfarande ta 1:a pris i lkl 3 och köra upp henne till SLCH, men samtidigt så är det brukset som drar mer. Och såsom lkl3 momenten varit de senaste tävlingarna så vet jag inte vad jag ska göra. Förutom att träna mer då

Nåja, jag hinner fundera, lydnadstävlingar hittar man ju hela tiden

Hundar är knepiga djur…. igår så körde vi plats med skott… Pia hade Wilda och Fang och jag båda mina. Mia och Troya var med lite på sidan av Indy har tidigare aldrig legat när det skjutits och det där med att ligga plats tillhör ju inte hennes favorit. Men nog låg hon igår allt. Men det är nog som Mia sa; Indy ligger för att inte riskera att bli skjuten

Annars tuffar det på som tidigare… tränar lydnad och agility med vovvs och blir mer och mer nervös inför söndagen

Kom nyss på att jag inte kört nåt spår på nån vecka… så snabbt ut och la ett spår och nu sitter jag och väntar på det…. det är det värsta med spår… liggtiden…. gillar ju verkligen spår… men har ju inte tålamod att bara sitta och vänta… upplet på två hundar tar ju inte direkt 1 timme får väl kanske ta med en massa fika och en bra bok så man kan sitta i skogen ett tag nästa gång

Hihi, nu reagerade säkert många på titeln Men det är ”bara” bilderna som hängt på muséet som nu är nerplockade. De sk anu hängas upp i Sundsvall, för att hänga där i två veckor. Sen plockar vi ner dom och mina bilder har sin plats på min vardagsrumsvägg Jag har alldeles kalt påp väggarna överallt utom i köket, så då passar det ju bra att hänga upp lite bilder på väggarna och sen när 9 av 10 bilder var på mina egna vovvs så känns det ännu bättre

Nån träning blev det inte igår och inte idag heller… inte än iaf. Tänkte köra lite lydnad på morgonen, men så var Mia där och hon och Pia skulle köra upplet. Så vi åkte iväg till uppletsrutan och jag bara fotade

Men nån slags träning blir det nog ikväll

Igår fick jag ett mail som nästan gav mig en hjärtattack….. jag har ju anmält Bus till lägrespåret här hemma (första gången sen aug -05 vi tävlar bruks….). Men i mailet stod det att det inte hade kommit in några pengar… jag trippelkollade på internetbanken och Marie kollade hon med, och pengarna hade både dragits och kommit fram (till rätt mottagare). Om jag inte betalade så skulle jag mista platsen vilket är surt på mer än ett sätt. För dels så har jag inga pengar nu att betala in och dels blir det ingen brukstävling förrän tidigast i augusti (snålt med lägrespår inom det område jag är beredd att åka).

JIPPI!!!!!! Fick mail från Henrik (kassören på klubben), pengarna har kommit in så det blir start för oss den 20 maj. Och genast blev jag ännu mer nervös Skumt att jag ens fortsätter tävla med mina kassa tävlingsnerver, för de verkar ju inte direkt bli bättre och vad jag egentligen är ”rädd” för det vet jag inte. Men nu är vi iaf med

Nu har jag äntligen lagt ut lite fler bilder. Tyvärr så har jag ingen bild där man ser hur pass stor Iver är.

Det har blivit en del träning nu oxå. I måndags blev det lydnad, upplet och spår. Bus fick två spår, ett med 7 pinnar och ett med 10 pinnar. Det var nog dom värsta spår jag har gått, stenigt och blött och en massa ris…. men Bus fixade det bra. Har för mig att hon tog alla pinnar på första spåret och på andra missade hon bara en. Är väldigt nöjd med henne, för hon jobbade bra. Var även första gången som Indy fick följa med ut som spårläggare, eller extra störning kanske man ska säga. Men det blev ingen störning alls. Bus följde bara mina spår

Uppletet gick väl rätt okej, Bus hade problem med ett föremål. Indy var mer vild än tam och hade lite problem, ska väl ta och lägga lite vikt vid uppletsträningen

Igår var det agilitykurs på klubben, åkte dit tidigare för att träna lite. Körde lite lydnad och agility samt att det blev kloklippning för vovvarna. Mitt under lydnaden så började det regna, så det var bara att ta på sig regnkläderna.

Det är ju den första agilitykurs som jag är assistent på, men jag måste säga att alla deltagare är duktiga

Efter agilityn så blev det lite lydnad igen, Marie och jag försökte få över Indy på stegen….. det var ju ett projekt för sig… måste vara typiskt schäfrar att inte veta att dom har bakben Men vi har lååååååång tid på oss att träna in stegen

Budföring blev det oxå… Bus brukar ju skälla som bara f*n under sträckan, men igår blev det bara några skall Är supernöjd med henne och håller hon bara tyst så blir det ju hyffsade poäng på tävling. Men är det skall under hela sträckan så får vi ju noll

Indy fick springa hon med, tror det är tredje gången hon kör budföring och såååå duktig hon var

I helgen har det varit träning som gällt. Igår var det spår för hela slanten och idag var det lydnad som stod på schemat. Carina och Iver (Bella’s ”lilla” son) har varit här uppe

Indy och Bus fick varsitt spår igår. Indy med 5+1 och Bus 7+1. Bella’s spår var rätt svårt, men hon skötte sig sååååå fint. Hon var rätt het, men lyssnade fint och plcokade pinnarna En pinne lämnade vi dock kvar, men det gör inte så mycket

Indy hon tog alla pinnar och vinklar superfint. Hon är ju alltid galen i spåret så det handlar mycket om att hålla tillbaka henne så att hon inte rusar runt med mig slängandes i linan

Känns såååå skönt att Bus är så pigg och het, både på lydnaden i Hälsingeklövern och även i spåret. Lite ”seg” har hon varit på de senaste tävlingarna, så hethet gillar vi

På tal om spårtävlingarna, så har vi ju bara gjort två stycken och det var 2005… så det ska bli kul att tävla bruks igen

Har lagt ut en del bilder nu. Har fotat Iver, men de bilderna får ni vänta någon dag på.