Har ni kommit iordning än?

Den frågan fåe jag rätt ofta och svaret är tråkigt nog att nej vi har inte kommit iordning än *skäms*. Det finns ouppackade lådor lite här och var och några möbler ska flyttas på.

Men det går i alla fall att leva här. Och det är så skönt att leva och inte bara överleva som senaste året handlat om. Här trivs vi oerhört bra och det märks även på djuren att allt är bättre.

Ponnyakuten

Frihetsdressyr är något jag tycker är väldigt intressant och det har blivit en del Youtubetittande den senaste tiden om just frihetsdressyr.

Och då hamnade jag ju på Tobbe Larssons kanal och efter en stund så hittade jag ponnyakuten. Ett program jag aldrig tidigare har sett, bara hört talas om då jag lite då och då läst Nellie Berntssons blogg.

Det som gjorde mig lite fundersam var när en mamma i ett av programmen berättade att ponnyn både stegrade och bockade på provridningen men dom valde att köpa ponnyn ändå trots att kunskap inte fanns varken hos föräldrar eller barn. Är det då konstigt att det blir problem?

Vissa av barnen jag såg satt på sin ponny och grinade av rädsla. Då är det något som är väldigt fel. Gjorde så ont att se att barnen inte tyckte det var roligt att rida.

Förutom det så är det en del saker som tas upp som är så otroligt självklara men som det aldrig var tal om när jag höll på med hästar. Tänk om Internet och Youtube funnits då.

Det var även en väldig stor skillnad på synen på hästar beroende på om jag var i rid- eller travstallet. Jag lärde mig mycket men jag hade hoppats att jag hade vågat stå emot mer. Likaså hade jag hoppats att jag hade varit starkare i mig själv när det gällde hundträningen. Men kanske kommer jag i framtiden att våga stå upp mer för vad jag tror och tycker när det gäller både hästar och hundar :)

Hästarna på bilden har inget med texten att göra ;)

Äta, jobba, sova, dö

Det är lite så det känns just nu. Skulle vilja ha några fler timmar på dygnet så att jag hinner packa upp lite grejer och fixa iordning hemma. Men får köra ett uppackningsrace i helgen istället.

I morse när jag åkte till jobbet så la jag märke till att det redan började bli ljust. Så härligt det är när man märker att det går åt rätt håll.

Stoya sticker inte huvudet i sanden utan under diskmaskinen ;)

Frisk luft

Bra luft är otroligt viktigt, det vet vi alla. När jag gick på gymnasiet så var vi många, både elever och lärare som klagade på dålig luft. Men vi fick alltid svaret att det inte var något fel. Några år senare så renoverades skolan då man hittat mögel i en av byggnaderna. Så nog var det fel på luften redan på min tid. Trots att man så bestämt hävdade att ventilationen var bra.

Min historia med migrän började för snart 8 år sedan och jag har på äldre där eller vad man nu ska säga även blivit känslig mot både damm och pollen. Det sammantaget med att jag reagerar på mögel gör att frisk luft är oerhört viktigt för min del. Märkte det väldigt mycket i det förra huset vi bodde i, fick ofta svårt att andas där och var tvungen att öppna ett fönster även på vintern för att få in frisk luft. Och det är en av de saker som är bättre där vi bor nu. Här kan jag andas utan problem.

Kanske skulle det ha funkat med att ha ett ftx aggregat i det andra huset, men nu var det andra orsaker som gjorde att vi var tvungna att flytta därifrån innan vi kunde testa med en renare.

En vecka

Nu har vi bott på det nya stället i en vecka. Knepigt nog känns det som om vi bott här längre så det måste vara ett tecken på att vi trivs.

Jag vet att många av er funderat på vad som hänt och den korta versionen är att vår förra hyresvärd hade så stora skulder att huset ska säljas på exekutiv auktion (auktionen är nästa vecka). Vi hotades därmed med att bli hemlösa men tack vare två änglar så har vi nu någonstans att bo. Det sista alternativet var att bo i husvagnen och en dag som denna när det varit -16 grader känns det skönt att slippa bo där.

Jag tror och hoppas att livet nu kan återgå till det normala där man kan njuta av tillvaron istället för att ständigt ha en ångestklump i magen.

Grattis Stoya!

Vårt halvöra blir hela 7 år idag. Grattis Stoya!

Hon är verkligen ett energiknippe utan dess like så det är lite skönt att Tyson är lugn ;)

Min andra daithpiercing

Idag var det så dags att göra en till daithpiercing. Skulle ljuga om jag sa att jag inte var nervös. Men det gick bra. Knastrade mindre den här gången men trycket och att det känns som om örat ska slitas loss hade jag tydligen glömt 😉

Piercaren Angelica tyckte att jag skulle byta smycke i andra örat för att ha två matchande och dels så att de faktiskt skulle synas. Så nu är det smycket bytt för första gången sen det sattes dit för 11 månader sedan.

Fick även veta att mina öron passar för daith gör tydligen är det inte alla som har det där vecket i örat.

Nu väntar några månader av rengöring innan piercingen är läkt. Den första tog fem månader på sig innan den var läkt.