I morse ringde jag till Vägverket för att höra om betalningen kommit in, japps det hade den gjort (i fredags, så vart har pegnarna varit??). Pia var hit med vovvemat, sen åkte jag till Marie för att skriva ut kvitto. Att sen kolla på alla fotogrejer som finns i Marie’s hus gjorde mig rätt vimmelkantig Skulle nog kunna plocka på mig hur mycket som helst därifrån *fniss*
Sen hittade vi en otroligt gammal telefonsvarare… måste varit bland dom första som gjordes
In till polisen och få skyltarna, en massa pappersjobb. Men nu sitter skyltarna på bilen och jag har kvitto + utdrag från polisen att skatten är betald så det är bara att köra
Åkte till skogen och släppte ut de tre (o)djuren. Dom busar bra med varann och Surre har bra fart trots benet. Väldigt lik sin mor är han också, förutom att han kanske är lite lugnare inne än vad Bella var i samma ålder
Det där med inkallning kunde han inte alls nu när vi var i skogen, annars har det inte varit några problem alls. Men han behöver ju tränas mycket på både det ena och det andra. Känns lite ovant att ha en ”grön” hund. Ikväll ska han få följa med på agilitykurs. Tänkte träna lite med mina vovvs innan och sen får Surre titta på lite när dom kör agility
Han må se ut som han gör med sitt för korta framben och ärriga huvud. Men han är hur go som helst, en ritkig guldklimp. Dessutom så har jag väldigt svårt att tro att han lider av att ha för kort ben. Jag har accepterat hans utseende, men det som gör ont är när folk kommer fram och säger dumma kommentarer. Gör dom det till handikappade människor också? Är det att plåga människor när man låter dom leva trots handikapp?
Jag har sett Surre kämpa från det att han föddes, jag var då inställd på att vi skulle vara tvugna att avliva honom. Och det var en känsla som jag hade kvar ända tills han blev ”stor”. Man visste aldrig vad som skulle ske från dag till dag, men han visade att han är vad han heter ”I’m a Survivor”. För visst fick han hjälp av oss i form av stödmatning och mediciner, MEN jag tror fortfarande inte att han skulle ha levt om det inte vore för hans eget kämpande.
Sedan har han ju varit hos veterinären i många omgångar sen han föddes och veterinären ser ingen anledning till att avliva Surre. Och är det nån som borde veta något om djur så är det väl en veterinär?
SENARE:
Meningen var ju att jag skulle gå på agilitykurs idag, samt att jag skulle åka in tidigare för att träna vovvarna. Istället somnade jag och vaknade först vid 16:50 då min kusin ringde och väckte mig. Åkte dit och lämnade ett tv-spel, sen blev det en massa prat och jag glömde helt bort tiden. Kom iväg först vid 18:20!!! Så nån träning blev det inte.
Surre fick följa med mig på planen och han började med att skälla ut Neo, Humla och Aya… sen gick vi vidare till agilityplanen och där försökte han återigen att visa hur stor (?) han är.
Under teorin så fick han följa med in i stugan. Men stilla kunde han ju inte vara…. blev lite snack om vad som hade hänt honom och så, men inga dumma kommentarer
Surre fick träffa Elvis och Alisha. Alisha har precis löpt och Surre har precis förstått vad det innebär att vara kille, så han ville ju rida på henne. Hon sa åt honom flera gånger, men det gick inte riktigt in. Så till slut lessnade Alisha på honom och blev arg. Och då fattade han hinten