Det brukar ju sägas så, att hoppet är det sista som överger en, men i mitt fall så har jag inget hopp kvar. Bli inte rädda nu, jag varken mår dåligt eller tänker göra nåt dumt. Tänker bara på min kära Nikon D50
Jag var till fotoaffären idag och frågade om nåt hänt… nja, kameran hade skickats från Nikon till en underleverantör och nu hade först fotogubben ringt o klagat på Nikon, sen hade Nikon klagat på underleverantören. Så fotogubben sa att kameran nog kommer va klar i början av nästa vecka. Och det trodde han att jag skulle tro på?
Jag lämnade in kameran i OKTOBER…. men har inte fått tillbaka den än… så det där med att gå och hoppats är liksom över. Jag längtar som f*n efter den, att kunna ta bilder som jag vill att dom ska se ut, inte behöva skämmas för att de bilder jag tar nu med en kompaktkamera är ren skit. Det blir ju inte ens bra färger med den kameran, man kan inte zooma (jo, det går, men då blir pixlarna större)., den är superseg… tja, nästan allt är fel