Familjen Eriksson

Jag är totalt omusikalisk, har en gång i tiden försökt mig på att spela gitarr men det blev inte nå mer än att jag klarade nåt ackord Det där med takt har jag nog inte heller så stor koll på. Däremot älskar jag att lyssna på musik och det är sällan som jag inte lyssnar på något. Mp3 spelaren hänger med till skolan och används under mörkerrumsarbetet (att lyssna på kanalen Lugna favoriter ger mig spunk ).

Man brukar säga att ens skivsamling avslöjar hur man är som person. Isåfall måste jag nog säga ”förvirrad”. För det är en salig samling skivor jag har, allt från klassiskt till hårdrock, med pop, rock och blues däremellan… Det som ligger varmast om hjärtat är hårdrock och punk Men en bra låt är bra oavsett vad det är för stil… däremot har jag svårt att hitta en enda dansbandslåt som jag tycker är bra

”Gamla” favoriter är Alice Cooper, Black Sabbath och Janis Joplin som jag har lyssnat på sen jag var pytteliten tack vare mina föräldrar. När jag var 10-11 år så kom Guns n’ Roses och Metallica in i mitt liv, gissa hur utanför jag var bland tjejerna i klassen när jag lyssnade på Gn’R o Metallica istället för Take That och New Kids On The Block

Hihi, på tal om Cooper. När jag gick i sexan så skulle vi ha en julshow. Enda jag kunde komma på som jag ville göra var att vara Alice Cooper. Jag övade in Poision så att jag kunde den utantill (skulle för allas skull mima och inte sjunga), sminkade mig som Cooper o körde ett faktiskt bejublat nummer. Inte för att det var särskilt juligt över det hela. Men superkul var det, om inte annat så var det en liten protest från min sida. Allt skulle ju vara så ”fint”.

Några år senare kom Backyard Babies in i bilden, faktiskt före Total 13 kom ut. Och jag blev totalt knockad av deras musik. Blev rätt galen i dom om man säger så När jag -98 började göra hemsidor så var den första hemmisen inte om mig utan om Backyard Babies. Det hela gick så långt så att jag hade den mest besökta Backyard sidan på nätet och den var dessutom mer aktuell än den officiella hemmisen. Mycket tack vare att jag fick täta mail och telefonrapporter från manager och band 

Träffade bandet gjorde jag bara två gånger, första gången var helt otrolig. Dom skulle spela i Sundsvall och mina föräldrar betalade ett hotellrum för mig (hade inget körkort då och skulle annars vara tvungen att vara i Sundsvall till tidig morgon). Så jag tog bussen ner till Sundsvall och gick in på hotellet. Döm om min förvåning när delar av bandet sitter i foajen. Var tvungen att titta flera gånger för att se om det verkligen var dom… och jodå, det var det. Vågade mig faktiskt fram och det blev en väldigt trevlig pratstund

Efter några år så orkade jag inte hålla igång sidan och det kändes hemskt att behöva lägga ner något som betytt så mycket för mig. Inte bara att bandet stod mig ”nära” utan även alla vänner jag fått runt om i världen och den service som jag faktiskt hade gett. Men andra fans tog över och fixade återigen så att de inofficiella sidorna var bättre än den officiella

Tänk att man var så galen och då var jag inte ens en fjortis utan mycket äldre

Som sagt så är min smak väldigt blandad, idag har jag tex lyssnat på: Moby, Sunrise Avenue, Lordi, Sabaton (som är MYCKET bättre på skiva än live), HIM, The 69 Eyes, Headpins, Hammerfall, Social Distortion, Janis Joplin, Black Eyed Peas, Teddybears Sthlm och Sonata Artica.

En förvirrad människa med en förvirrad musiksmak

Mina tre bilder är nu inramade och uphängda i skolans korridor. Det började lite knackigt i morse… hade dels mätt fel på passerpartouten… så det var bara att skära ut nya. Sen hade jag gjort en ram totalsned… så glaset passade inte. Men världens bästa lärare, Joakim, skar till både glaset och snedkanter till passerpartouterna

Jag gjorde nog de flesta fel man kunde med just inramningen, men nu sitter bilderna iaf på väggen och är det nån som klagar så kan dom gärna få försöka göra egna ramar. Det är inte så enkelt som man kan tro.

På tal om ramar… jag kommer till våren att behöva göra 10 stycken… tänk att jag klagat över TRE nu… 10 bilder ska nämligen ställas ut på Hälsinglands Museum. Vernissaget är den 21 april kl 13:00. Det är vårat slutarbete och nog kommer man vara slut efter det

I morgon är det vernissage på skolan samt videouppvisning. Vår filmlärare filmade oss hela tiden idag när vi hängde ramarna… så vi lär nog få se det med…

Trots allt strul med bilder och ramar så är det så otroligt underbart skönt att dom nu hänger på väggen och att man är klar för den här terminen. Förresten så är mina fingrar nu mer sönderskurna än hela… det där med glas är inte min bästa vän den här veckan

Jag vet att jag inte lagt ut några nya bilder på jättelänge, men all min tid de senaste veckorna har gått åt till att fixa ordning inför utställningen. Ska sanningen fram så har jag knappt hållt i en kamera på två veckor!! Men det ska bli ändring på det nu när allt är över, dessutom så ska vovvarnas träning dras igång igen. Dom har fått vila nästan helt från träning i 2,5 vecka och nu längtar jag mer än något annat till att dra igång igen. Fast först så ska jag sova och hoppas att huvudvärken släpper

Mina tre ramar är nu målade, men jag tror inte att jag vill visa dom för pappa (målare) för då får jag säkert höra att; ”du hade ju kunnat göra si eller så” Nåja, ramarna ser lagomt nötta ut (precis som jag ville). Så nu är det bara till att vänta på att de ska torka och skära till passerpartouterna liiiite mer. Handlar om 0,5-1 mm fel… men det räcker för att inte få ner pappersbiten helt… imorgon ska jag göra nåt jag inte gjort tidigare… testa om glaset passar ramarna… spännande men ack så nervöst

Var ut till Vintergatan idag och dammsugade ur bilen. Behövdes på två sätt, dels för att det ju var glas ÖVERALLT men även för att det var päls överallt… och då faktiskt mestadels brunt… så det märks att Bella löser päls Nu är det mindre glas och mindre päls bilen. Jag fick tillbaka min lilla tanke med att göra en Busbur bakom passagerarsätet. Inte för att Bella kommer älska mig när jag sätter in henne i en bur, men det är så mkt bättre både utifrån ev. krocksynpunkt och för bilens utseende

Har hört mig för hos några skrotar nu och det finns rutor… och som jag trodde så var dom inte så dyra. Faktum är att rutan bak kostar mindre än handtaget fram… men tills någon ruta har plockats lös så får jag åka runt med en sopsäck för rutan och halvt frysa ihjäl när jag kör (all värme dras verkligen ut genom fönstret *burr*).

Förresten… köpte hundbajspåsar igår. Öppnade förpackningen idag och en citrondoft kom emot mig. Var ju bara tvungen att sniffa lite och jodå, varenda påse luktar lite citron. Tror tillverkarna verkligen att doften av citron kommer att konkurrera ut bajslukten? Eller är det någon annan tanke bakom lukten?

Så är helgen slut och allvaret börjar igen i morgon…. hmmm… tycker att helgen gick alldeles för fort… men det är ju inte så värst mycket att göra åt det precis.

Mina småsystrar fick sina nya rum igår och dom hade en hel kasse med leksaker (mc donald’s djur och annat) som dom tyckte passade som uppletandesaker, och gissa vem som blev glad över att få allt?

Bus och jag gick ut på en gång för att testa grejerna… la ut 6 föremål och hon letade fint och hittade alla 6 Sen körde vi tungapportering och vanlig apportering. Tungen gjorde vi för första gången tävlingslik och det var inga problem, hon tog den så fint så även om det inte var särskilt mycket fart. Men fart kommer med säkerhet brukar det ju heta Fart hade hon på apporteringen, Bus som oftast travar in galopperade nu

Idag blev det spår för alla tre. 4+slut för de stora och 3+slut för den lille. Surre var inte alls intresserad av pinnarna idag utan ville bara spåra. Indy hon hade en raket i rumpen… för sån grym fart har hon aldrig haft förut… spelade ingen roll att jag hade handskar på mig, händerna brändes ändå Fick iaf stopp på tokrycket men då hade hon glömt bort lite vad hon skulle göra… så det blev inte många pinnar tillbaka.

Bella fick ett för henne knepigt spår med två stigövergångar (hon har haft svårt för stigar). Men hon löste det så fint så

Både hundarna och ja älskar att spåra, varför blir det då av så sällan??

Jag känner mig så hemsk nu då jag knappt ägnat vovvisarna nån tid alls senaste tiden. Det har varit långa jobbiga dagar på skolan och kvällarna har oftast inneburit huvudvärk och soffliggande. Lite lydnad och lite trick har vi tränat. Men inte alls såsom vi brukar….

Vet inte om dom klagar så mycket egentligen, för dom är rätt bra på att vila själva och inget hyss har dom gjort. Men mer aktivitet ska det bli så fort utställningen är klar. Två av tre ramar är nu ihopspikade och det är målningen kvar på dom. Glasbeställningen skickades idag och passerpartouterna skar jag idag (dock inte med snedkant, men vi fick skära rakt den här gången).

I slutet av april kommer vår slutarbetsutställning vara. Som vanligt så sker det på Hälsinglands Museum. Vi har inte fått så mycket info om det än, men ifjol så hade eleverna 7-8 bilder med. Sen så brukar det ställas ut i Sundsvall också. Mycket jobb, men roligt kommer det bli.

med att skriva en sammanfattning av året. Även om det inte är slut än, men jag hoppas att det inte blir alltför stora förändringar

Alla vovvs
Året började med att Bus åkte iväg på dejt, en gång bjöd hon till och Riley tog chansen och visade att det behövs bara en gång för att det ska bli valpar I slutet av februari så flyttade Bella till Pia och Nogger kom hit. Bara några dagar senare, då vi hunnit med en katastrofalt dålig lydnadstävling så började Indy att löpa. Så då kom Starmie hit. Men Starmie och jag passade inte med varandra så då kom till slut Phoebe hit. Hon och jag passade nog bättre än jag och Starmie, dock så tror jag inte att Indy hade det så lätt under den tiden. Phoebe lär vara liten, men pli på Indy hade hon

10 mars 2006 blev inte alls som det var tänkt. Jag och Carro åkte upp till Sundsvall för att hämta hem Vilde. Vi lämnade av honom hos Pia och jag hälsade Bus. Jag och Carro hann knappt komma hem innan det var dags att vända då Bella börjat valpa och dessutom bitit första valpen.

En mardrömsstart med andra ord. Första valpen var en liten hane som snabbt döptes till I’m a Survivor (man kan ju inte dö om man heter det, eller hur?). Varje dag var jag orolig att Pia skulle ringa och säga att nu är Surre borta. Under valpningen så fick jag åka iväg och köpa munkorg och mjölkersättning. Bella fick sen ha munkorgen på sig under tiden resterande valpar föddes samt under natten. När Pia sen dagen efter berättade hur Bella hade försökt slicka ren valparna trots munkorgen, ja då blev jag helt varm inombords

Bella visade sig vara en riktigt bra mamma som tog hand om sina små på ett bra sätt

Indy har gjort två stycken lydnadsklass 1, med rätt dåliga resultat på båda. Mycket beroende på att hon klev upp på platsliggningarna, men sen så har hon inte varit mogen att tävla. Något MH blev det tyvärr inte under -06, första gången det var aktuellt så var hon skadad (trasig trampdyna och haltade pga det) andra gången så var det ett löp som ställde till det. Men förhoppningen är att MH blir av i mars så att vi sen kan börja tävla bruks

I oktober så utökades hundbeståndet här hemma. Från två till tre hundar, då Bella’s förstfödda valp kom hit. Surre är nu 9 månader och han ser inte alls ut att lida av sitt för korta ben. Jag förstår om det kan se hemskt ut på bilder, men när man ser honom springa så tänker man inte på att benet är för kort.

Bella
Fick första kullen 10 mars. Nästa kull hoppas jag dröjer liiite grann, för nu vill jag tävla
4 lydnadstävlingar, 2 st i klass 2 med förstapris och därmed LPII och två stycken i klass 3, med 0:e pris på båda. Jag deppar inte för resultatet i trean utan blir taggad av att göra något åt de moment som strular så att vi nästa år kan ta förstapris och starta i eliten.

Någon lägretävling blev det inte för Bella iår, men nästa år blir det lägrespår och jag hoppas på uppflyttning. Anlagsklass viltspår funderar jag också på att anmäla henne till. Och jag ska denna gång TRÄNA innan

Utställning blir det nog OM hon kan gå i bruksklass. Jag är ju inte sådär förtjust i utställning och vill göra det så sällan som möjligt. Så med andra ord vill jag ha chans på cert på en gång Om det sen blir cert eller inte, det kan man ju skylla på domaren

Indy
Två lydnadsklass 1, med o:e pris och platsliggningar som hon klev upp på. Tog därför tävlingspaus som nog blev lite längre än vad det var tänkt. Hade kunnat starta henne tidigare, men det är ingen brådska. Dessutom så har hon tagit tid på sig att mogna.

Nästa år bjuder på MH och sedan appell, om det blir spår eller sök får vi se. Sen ska vi ju ut och köra lydnad, hoppas på förstapris i klass 2. HD/AD tänker jag kolla nästa år oxå.

Kommer ev. att ställas ut någongång under sommaren.

Surre
Flyttade hit i oktober. Nån tävling har han inte vart med i, däremot har han kämpat med en matte som försöker få honom att bete sig på ett visst sätt och som vill vänja honom vid allt möjligt läskigt

Planer för nästa år: först och främst blir det MH under kristihimmelfärdshelgen. Sen vet man inte vad som kommer att ske

Jag själv
Drömmen om att utvecklas inom fotografin förverkligades i slutet av augusti då jag började på en Foto/videoutbildning på Forsa Folkhögskola. I och med starten där så fick jag även den mest underbara lärare och klasskompisar som man kan gå   Vill inte alls tänka på att vi i maj kommer säga hejdå till varandra och sen inte ses mer

Jag har funderat på att hoppa av utbildningen, men det är inte för att jag inte trivs där. Det beror helt på mitt mående. Men nu är det bestämt att jag ska kämpa mig igen en termin till. Upplägget kommer ändra sig så fort jag klarar av det. Allt är ju väldigt flexibelt, tanken är att jag går halvdagar (förmiddag), men att jag får gå längre de dagar som jag orkar. Att ha det på det här viset gör att läraren och jag har täta diskussioner om hur jag mår (fast det verkar han se på mina ögon! ) och vad vi kan ändra på. Bättre rehabilitering kan man inte få!

Jag märker nu att jag har utvecklats en del under året. Tiden på Forsa har hjälpt mig mycket att faktiskt våga tro på att jag kan nånting. Dessutom så har jag under året faktiskt börjat lära mig ta beröm OCH kritik på det sätt de ska tas 

En besvikelse är dock att jag är sämre på att säga ”nej” än vad jag trodde. Jag orkar inte med att göra allt/kunna allt. Jag måste tänka på vad jag orkar och vad som jag kan göra och inte, så eventuellt blir det fel ”nej” nästa år.

På tävlingsbanan så är jag idag mycket lugnare än förut och jag bryter inte ihop för att vi skrapar på oss nollor. Dock så har jag nu en plan på hur vi ska få bort de där nollorna ur protokollet.

Bäst att stanna här, annars fortsätter jag skriva hur länge som helst