Klantiga jag

Följde med Carro ut till Mellanbyn idag för fotning och gosning med valparna. När Carro sen går ut och kör upplet med Varga och Hyper så ställer jag in min väska i hennes bil. Problemet kommer sen när Carro åker in till stan och jag ska åka med Pia hem…. jag lämnade nämligen mina nycklar + mobil i väskan! Som tur är så har Pia xtranycklar till Carro, så just nu sitter jag hos Carro och väntar på att hon ska komma hem så att jag kan gå hem till mig

Vappisarna blir hela 4 veckor idag och dom är så sööööööta.. ända tills dom öppnar munnen och låter en massa Kort + film på de små har det blivit

Blev ett pass lydnad ute för båda vovvarna igår, mest position med båda. Samt svängar i fria följet med Indy, igår gick både vänster- och högersvängarna lika bra/dåligt? Bara att träna vidare Körde även fjärr med Nogger, för att få in ställandet. Funkade bara bra

Själv känner jag mig som en urvriden trasa ungefär…. orkar knappt nånting… varken fysiskt eller psykiskt… skum känsla det där… för det är mycket som jag både vill och måste göra… att träna hund går bra för då kopplar jag bort alla andra tankar Så egentligen kan man väl undra varför jag inte tränar hundarna 24 timmar om dygnet?

Sol idag!

Idag skiner solen och det är bara såååååå skönt att vara ute!

Skrev igår att jag tänkte köra ett pass inne med hundarna, men det blev inte så, blev ett pass ute istället. Helt oplanerat så jag hade minimalt med godis med, så det blev till att improvisera belöningarna. Men att “kampa” med mig och att fånga snöbollar verkade vovvarna gilla

Med Nogger blev det position och jag blir mer och mer imponerad över honom Sen fick han träna på att ligga kvar när jag körde Indy, det brukar vara lite svårt för honom att stanna kvar och att det dessutom var trångt nu (vi tränade på en gång/cykelbana) gjorde ju att jag trodde att han skulle gå upp hela tiden. Men nepp, han låg så fint så

Med Indy blev det stegförflyttningar och vändningar på stället. Jag har ett problem när vi ska gå bakåt…. hennes svans kommer ivägen i första steget… spelar ingen roll vilken fot jag börjar med… så endera måste jag få henne att blixtsnabbt gå upp när jag flyttar foten, eller så får hon lägga svansen åt andra hållet. För av nån anledning så är den i 97 % av fallen åt höger (dvs alldeles bakom mina fötter). Hon ställer mig inför problem som jag aldrig har behövt fundera på innan

Nåja, vi ska nog få till det där med, det kommer ju ta ett tag innan vi behöver göra det på tävling

I förrgår mötte jag en granne när jag var ute och rastade Nogger och Indy. Han klappade om Nogger och sa att “det är en trevlig hund det här, men vad lugn hon har blivit!?”, det visade sig att han trodde att det var Bella han klappade om… kan inte alls förstå vad han menade med lugn… är inte Bus lugn när hon hälsar på folk?

Fick höra av Pia idag att Surre nu väger 800 gram!! Så han börjar bli stor den lille kämpen Jag har ju inte sett valparna sen förra torsdagen, men jag tror nog att det kommer bli ett besök där i morron

Idag har jag inte gjort så mycket mer än att packa lite köksgrejer, förfasats över hur mycket grejer jag har och gått ut och rastat alla vovvarna Lär väl bli lite träning senare ikväll

Medicinering

Igår  så blev det ingen hundträning, det närmaste jag kom var när  jag var hos  Carro och hon tränade sina vovvar  Tänker  köra  inomhuspass idag med vovvarna senare
Läste  på Expressen’s hemsida att “:Lyckopiller  kan  skada ditt hjärta. Svenskt läkarlarm: Antideoressiva medel  kan vara  livsfarliga”. För det första så HATAR jag när folk kallar  det lyckopiller. Bara för att man käkar  antidepressiva så blir man inte  automatiskt lyckligare. Av de  människor som jag pratat med som även de  medicinerar med SSRI  så är det INGEN som sagt att dom blivit  lyckligare.

Nog om det… Jag har alltid varit emot att medicinera, och  det tog  faktiskt några veckor innan jag gick med på att stoppa i mig första  zolofttabletten. När jag sen under första månaden drabbades  av diverse  biverkningar så funderade jag återigen vad jag egentligen  höll på med. Men dessa  små svindyra tabletter (ca 13 spänn per  tablett o dag) har gjort att jag har stått ut på vardagen  på ett sätt som jag inte gjorde innan. Visst har jag  fortfarande  svackor i mitt mående, men det är kortare perioder nu än  tidigare.

Jag  har heller inte isolerat mig helt sen jag började med tabletterna,  och samtidigt fick en diagnos och kunde läsa mig till varför  jag mådde som jag  gjorde. Jag gick i många år och trodde att  det var så här man skulle känna när  man var tonåring, när  tonåren var slut så tyckte jag ju att det måste vara nåt  fel  på mig som inte orkar med nånting. Men att gå till läkaren?  Näe, det gjorde  jag inte.

Var inte förren dåvarande  arbetsgivaren ställde ultimatum som jag gick till  läkaren och  det blev en befrielse att få orden “ångest och depression” på  papper. För nu hade jag ju ett namn på det hela och ju fler  jag pratade med ju  fler var det som var drabbade. Men det finns  fortfarande en skam över det. Och  så många missuppfattningar.

Jag  isolerade mig förr på det sättet att jag stanna hemma hela tiden,  var  bara ut korta stunder med Nicke den hund jag hade då). Att  gå och handla gav mig  sån ångest att jag kräktes på väg  till affären och att stå i kö hatar jag än  idag. Jag var nästan  aldrig ute i dagsljus utan tog långprommisar och tränade  Nicke  mitt i natten.

Jag kunde i perioder ligga hemma och kräkas  tills det inte fanns nåt kvar att  få upp. Jag vet inte hur många  gånger som jag åkte in akut för att jag kräktes  som en fontän/var  uttorkad. Men förrutom att jag var uttorkad så visade inga  prover  något annat fel. Och hur skulle de göra det??

Jag var  på en massa undersökningar på medicinavdelningen för att få  klarhet i  vad det var som spökade. Diagnoserna pendlade från  gluten och laktosintolerant  till problem med salter i gallan (tror  jag att det sista var). Men idag vet jag  till 99,9% säkerhet  att det var rena ångestattacker som utlöste det hela.
När  jag fått diagnosen “ångest och depression” så försökte jag  skoja bort det  hela, jag tyckte inte att jag stämde in på den  bild som jag hade på folk som led  av depression. När jag berättade  det för mina föräldrar så försökte jag skylla  det hela på  läkaren, “hon sa att jag led av det…” “hon tyckte si och så”.

Förnekelse är något som drabbar de flesta som får besked om en diagnos, och det var ju lättare att skylla på läkaren än att ta reda på vad det hela egentligen innebar och vad ångest och depression egentligen var.
Jag har valt att skriva om min sjukdom här i bloggen för att jag vet att det är så många av er som läser som känner igen sig. Till er som inte känner igen er så hoppas jag att jag kan förmedla hur det är att leva som jag. Sen är det även det där med skam, jag skäms inte för att jag lider av ångest och depression och jag skäms inte för att jag varit utsatt för sexuella övergrepp (rättare sagt våldtäktagen i nästan 8 års tid). Varför ska jag skämmas för det? Det var ju inte mitt fel, eller hur?

Jag skriver INTE om den här delen av mitt liv i bloggen för att ni ska tycka synd om mig. Jag har aldrig gillat att man tycker synd om mig. Jag vill att ni ska förstå mig, inte tycka synd om mig.

Tillbaka till expressens artikel, jag har aldrig trott att medicinen var helt ofarlig. Om den var helt ofarlig skulle man då drabbas av de biverkningar som är så vanliga? De personförändringar som en del av oss åkt på? Men frågan är vad som är “bäst”; att man lever fast med skadat hjärta eller att man är död med friskt hjärta?
För även om jag inte haft självmordstankar sen jag var mycket yngre så är jag övertygad om att tabletterna har hjälpt mig att inte ge upp… och att jag inte drabbats av dessa isoleringar efter medicineringens början ser jag som ett tecken att preparatet hjälper en del iaf.

Och snälla, säg inte till mig att jag ska “rycka upp” mig eller nåt annat sånt där käckt, tror du verkligen att jag vill må så här??

Bredbandet fungerar igen

Tror att Carro blir rätt glad när hon får reda på det, för det betyder att jag inte behöver låna hennes dator för att kolla mailen

Jag vill INTE att det här låter som något klagomål… för jag är sååå glad för att det är plusgrader och att snön försvinner… MEN…. jag har en vit hund… som efter en tur ute inte är så vit längre…. så jag längtar verkligen tills all snö har försvunnit och det är torrt ute. Tills dess så får Indy stå ut med att bli snöbadad innan ingång och jag får stå ut med en vit herde som inte alltid är så vit

Körde ett pass lydnad med vovvarna idag… dom är bara för knäppa dom där två *s*

La båda plats medan jag satte upp koner och fipplade med godiset. Sen så fick Noggi börja. Han börjar nu förstå vad “fot” betyder Försökte mig på linförighet, men jag har ju sååååå svårt med det där med att hålla i koppel, hålla reda på klicker OCH hunden (har förresten svårt för linförighet även utan klicker). Men jag kunde iaf ta några steg och han följde med i position samt hade kontakt

Inkallning körde vi oxå, där behöver han få säkerheten om vad han ska göra så att han vågar springa på. Med hjälp av en massa “bra”, “duktig kille” osv så blir han riktigt snabb Fjärr, skifte ligg-sitt – där förvånade han mig faktiskt. Trodde inte att han skulle klara det så fint som han gjorde, han är riktigt dutti Noggi Poggi

Har ju sen senaste träningspasset funderat på HUR jag ska belöna honom, godis och röst funkar men han blir inte sådär superglad som jag vill att han ska bli. Att kampa funkar rätt bra (sist slutade han då kamptrasan åkte ner i en vattenpöl). Jag blev lite rädd för att jag skulle bli tvungen att ge mig i fråga om belöningen, det han verkligen gillar är nämligen att slicka mig i örat Men idag så visade det sig att externbelöning med godis var nåt för honom!

Med Indy blev det fritt följ (svängar), rutan, läggande, ställande och inkallning. Vd gäller svängar så har vi mycket enklare för vänstersvängar än höger. Hon hamnar gärna framför mig när vi svänger åt höger. Annars så gick det bra, tog ett tag innan hon var riktigt “med”.

Ställandet var det inga problem med, tog stopp på en gång När jag sen skulle köra läggande så ställde hon sig hela tiden, väldigt fina ställanden, men det var ju inte riktigt det som jag var ute efter Efter att ha kört super-dk-läggande så förstod hon sen vad hon skulle göra.

På inkallningen så kom hon som en ångvält (så känns det när man står där) Sen till dagens mest dumma sak som min vita fara gjorde…. Tänkte köra med godisskålen i rutan för att få fart och placering. Så jag tar med mig Indy in i rutan så att hon får se skålen och att det ligger godis där i. Hetsar lite grann så att hon ska få drag. Så går vi i väg…. när jag skickar henne så springer hn direkt in i rutan och ställer sig, varpå jag klickar och säger “var är godisen?”.

Vad hon gör? Ja, inte var det att äta upp godisen som jag trodde hon skulle göra. Hon tog upp godisskålen i munnen (på tvären, var väl tur att det var en modell mindre ) och kommer till mig så att jag ska hålla i skålen medans hon tar godisen. Så det där med externbelöning av godis verkar inte riktigt vara något för henne

VARFÖR?

Det verkar vara väldigt svårt för våren att komma, ena dagen fint andra snö och regn och en massa tråk Nåja, nångång lär den ju komma, eller?

Gimli debuterade i agility idag och med 5 fel var i ag och hoppklasserna så är det en superfin debut. Att felen kom i slalomen var nästan räknat då han ju inte kan den riktigt än. Men det är bara att fortsätta hålla tummarna för honom och Carro i framtiden!!!

Så mycket i hundväg har det inte blivit idag, bara lite träning inne. Har börjat läsa en bok (ovanligt va ) som heter “Click to calm” – det handlar om hur man med hjälp av klicker lugnar ner en hund som är aggressiv. Finns bra tips i den även för hundar som inte är aggressiva Sen har jag “Mastering variable surface tracking book and workbook” och “Fun nosework for dogs” som ligger och väntar på att jag ska läsa dom.

Jag gillar att se och läsa om olika människors syn på träning och sätt att träna. Tanken bakom och tekniken tilltalar mig väldigt. Kanske för att jag själv inte riktigt har någon egen syn på det hela än. Eller jo, visst har jag en syn och tanke på det jag håller på med. Men den kanske inte är så värst nyanserad alla gånger. Men att läsa om andras sätt att träna gör ju att jag tänker till lite. För även om jag inte gillar det författaren skriver, så vill jag ju för mig själv fundera ut exakt varför tankesättet inte tilltalar mig och hur jag gör istället.

Det blev väl kanske lite flummigt det där *s*

Har ni förresten små tips på hur ni tränar så maila mig gärna på info@arracs.net, kan vara vad som helst inom viltspår, lydnad, spår eller vad ni nu tränar

Våren här?

Härligt väder har det varit idag Har dock inte njutit så mycket av det fina vädret som jag nog borde ha gjort. Att jag mår dåligt pyskiskt är ju ingen hemlighet, men det går ju upp och ner. Vissa perioder är rätt bra. Men nu är jag nere i en svacka. Och därför har jag knappt orkat med nånting idag. Har läst lite (en roman som handlade om en tjej som heter Jenny Samuelsson, kändes skumt att läsa sitt namn i en bok ). Sen har jag packat ytterligare några lådor inför flytten.

Tror att det är just flytten som spökar en del, inte för att jag ångrar mig, oh nej, jag längtar som en tok till att bo i en annan lägenhet. Men det är nog alla “måsten” som är jobbiga. Man måste fixa än det ena och än det andra. Och sånt gillar inte jag riktigt. Allt brukar ju lösa sig så det är väl “bara” att låta bli att tänka så förbaskat mycket.

Körde ett pass med vovvarna ute. Med Indy blev det fritt följ (mkt kompensationsträning), rutan (varför glömmer hon alltid bort vart hon ska stanna?) och tungapporten. Och Nogger blev det fot, kontakt, inkallning, apportering och target.

Tungapporten fixade Indy galant Det där med fritt följ var inte så kul idag, helst ville hon gå lite före. Så därför blev det kompensationsträning tills hon ville hålla sig på rätt plats. Rutan – där har vi bra fart men hon stannar inte där jag vill.

Nogger skötte sig bra, var lite knackig start men sen kom han igång Det där med target förstod han nästan på en gång

Valparna 3 veckor!

Carro skjutsade ut mig till Mellanbyn idag så att jag skulle kunna fota och mysa med valparna. Dom är ju bara för underbara nu!

Söt I-valp

Surre – Vår lilla kämpe

Dom små fick äta riktig mat idag för första gången (bara Surre som provat det förut). Några av dom var riktigt glupska och några andra ville mer smaka på mitt finger. Tur att dom inte har några tänder att tala om än

Har fortfarande strul med bredbandet, så jag kommer att gå över till Carro för att uppdatera sidan/vovveboken och att kunna surfa på nätet. På ett sätt är det faktiskt skönt att inte ha bredband Man hinner med så mycket annat Men nog ska det bli skönt när allt är fixat och klart

Igår satt Carro och fixade med Mittelsidan mest hela dagen, jag satt mest bredvid och sa till om hon gjorde nåt tok *s* Fick ju lite lust att göra om min egen sida nu, men man kanske ska tänka igenom hur man vill ha det först. För min sida börjar bli så stor att det inte bara är att ändra lite här och där… skulle tanka över den på mp3-spelaren idag för att ta över den till Carro’s dator…. men när jag såg att hemsidan är på över 230 Mb så gav jag upp. Tog bara dom filer som jag faktiskt uppdaterat

Tydligen så har snön försvunnit i södra sverige nu, tänk om man hade sån tur. Carro fixade till sina fotoalbum igår och det var “hemskt” att se vår och sommarbilderna. Det var ju så grönt och härligt….. men men, snart har vi väl grönt och varmt och då klagar man väl på det också

Carro är i Fagersta och ska i helgen tävla agility med Thyndra, Varga och Gimli! Hon har fått låna kamera av mig så jag hoppas på många bilder och filmer Tummar och tassar hålls för er!

Tummar och tassar hålls även för er andra som ska tävla i helgen!