*Skola*
Igår så var det upprop på CUL, meningen är att jag ska plugga Matte B i höst. Först i morgon kommer vi starta på ”allvar”…. ska ha en introduktion i first class… FC har jag använt förut, men det ska ju delas ut inloggningsuppgifter o sånt oxå. Några matteböcker kommer jag inte få förrän till veckan, var slut på rätt bok idag på skolan *suck*
Har tackat nej till Intro till högskolestudier, Pedagogik och kristendomens rötter (det är tre olika kurser). Känner ingen lust att läsa dom kurserna, utan det är bäst att satsa på matten nu så att jag kan gå vidare =)
*Träning*
Agilityträning har det blivit idag. Joline hade lite problem vid en viss kombination så det blev lite extra träning på den. Annars gick det relativt bra, Bella var i en egen liten värld idag så hon var inte så lätt att köra med verkade det som.
Annars har det blivit lite lydnadsträning. Har kört klass 3 och klass 1, samt vittring, kryp o skall med båda. Kommer nog bli gråhårig innan jag får Indy att klara vittringen ;-)
*Tävling*
Är ingen tävling inbokad vad gäller lydnad/bruks. Är fortfarande lite velig om jag ska göra nån tävling i år eller inte, inte så att träningen går dåligt. Har bara ingen lust att tävla just nu, vilket är lite synd för den vita borde ju få visa sina tassar mer på planen än vad hon gjort. Å andra sidan kommer det ett helt år med tävlingar nästa år ;-) Agility kommer det bli på hemmaklubben, men då är ju inte jag förare ;-)
*Födelsedag*
På lördag fyller jag år (hela 27 år!!!) och det verkar som om jag blir barnvakt då *fniss* Fast hellre det än att vara med på cruising, för i såfall skulle jag bli chaufför och jag vill INTE köra mina föräldrars imperial. Den är ju huuuur stor som helst ju :s
*Hemsidan*
Har fortfarande inte uppdaterat nåt på sidan och när det kommer uppdateringar vet jag inte heller tyvärr.
*Friidrotts VM*
Om man som jag är en ren nattmänniska, vad är då bättre än ett mästerskap där tv börjar direktsända vid 3 på natten? Att finalerna går på lite mer normal dagstid det är inte lika kul för mig ;-) Men fastklistrad framför tv’n är jag ändå.
*Övrigt*
Kan inte direkt påstå att jag mår sådär fruktansvärt bra just nu. Inga stora grejer, bara smågrejer som jag blir sååååå less på och som gör att jag bara vill skita i allt. Kan ju även det spela in lite på hur jag känner inför tävling. För två veckor sen så såg livet rätt okej ut, nu börjar det bli svart igen. På ett sätt ska det bli intressant för det är första gången sedan jag slutade med Zoloft som jag känner på just det här viset. Motigt har det varit innan, men nu är det snäppet ”värre”. Skumt att man nästan ser fram emot hur lång tid det kommer att ta innan man är ”normal” (*fniss*).
Är lika intressant varje gång människor som inte har någon erfarenhet av ångest/depression/social fobi ska komma med sina åsikter. Oftast går ju dessa åsikter ut på att det egentligen inte finns nåt problem, så varför kan jag inte bara ruska av mig allt och vara som andra? Alla mår ju dåligt till och från så varför skulle det vara något speciellt med mig? Och varför låter du saker som hände för 14 år sedan påverka ditt liv?
** Jag tror inte att jag är speciell och att jag har dom problem jag har beror delvis på vad som hänt under åren, men framförallt på mina felprogrammerade tankar. Får du höra tillräckligt ofta att du är dålig på något så börjar du tro på det. Effekten blir ännu större om olika människor säger samma/liknande sak, och sker detta dessutom under en längre period då tror man stenhårt på att alla dessa människor måste ha rätt. Än jäkligare blir det om du lägger på folk du trodde var dina vänner på den lista med folk som säger hur dålig/dum osv du är.
Kopplar man detta till hundarna så tror jag inte att jag är duktig på att träna hundarna, spelar ingen roll vad människor säger. Även om ingen av hundarna har några meriter att tala om så har vi kommit en lång väg på de 3,5 år som gått sedan jag började träna.
Jag har under årets första 6 månader haft 2 panikattacker. Den senaste månaden ligger det på 4. Attacker där hjärtat skenar iväg såpass att det känns som om det ska hoppa ur kroppen och det gör grymt ont. Attacker där jag haft svårt att andas, men hittills har jag inte svimmat. Attacker som tömmer ur all energi ur kroppen så att jag är som en urvattnad trasa efteråt. Attacker som beror på att jag verkligen är så dum som en del säger. För jag tror ju på vad folk säger/har sagt och DET gör att jag mår dåligt. Hur sjukt är inte det egentligen? Jag är väldigt nervös inför detta med matten, jag vill klara den. Men samtidigt… det är 3-4:e gången jag läser samma kurs, så det känns ju som om det faktiskt är sant att jag är dum.
Jag är blyg, har dåligt självförtroende, har social fobi, är en ensamvarg och har extremt svårt att lita på människor (skulle gärna vilja träffa folk bevisar motsatsen). Jag har alltid trivts bäst ensam, för en del är det ett problem att jag helst väljer att vara ensam. Men bränt barn skyr elden ;-) Jag hade kompisar innan jag började skolan och även när jag började skolan, men kan inte direkt säga att jag haft någon bästis (de jag träffade innan skolan försvann pga flytt). För jag var alltid andravalet. Var originalkompisen sjuk, då gick man till mig så fick jag vara ”bästis” för en dag eller två. Och så känns det lite fortfarande med en del. På något sätt längtade man väl efter att vara någons kompis såpass att jag ”förnedrade” mig själv genom att gå med på detta andrahandsval. Och även den känslan kommer fortfarande, gör jag detta för att jag verkligen vill vara någons vän, eller är det bara roligt att vara accepterad om än för en kort stund?
Att alla mår dåligt till och från det är jag fullständigt införstådd med. Och så är det ju för mig med. Jag mår inte skit varenda dag på året om nu någon trodde det. Sen om jag mår sämre än någon annan kan ju ingen säga. För alla är vi olika och alla lägger på sig problemen olika. Men det finns en skillnad i att lida av en depression och vara allmänt nere. Det är en sak att vakna och inte vilja gå till jobbet (men gör det ändå) till att faktiskt inte ens komma ur sängen en dag. Nu har jag inga såna ”ligga i sängen hela dagarna”-dagar, det funkar inte tack vare hundarna, men visst försöker jag sova bort problemen.
Jag har mått dåligt länge, men första gången som jag verkligen ”kraschade” var 98-99. Under den tiden utreddes det om jag hade laktos eller glutenintolerans, prover och olika undersökningar gjordes men inget var skadat. Det visade sig att det var ångesten som gjorde att jag hade problem. Andra gången jag krashade var hösten -02. Då hade jag nästan jobbat dygnet runt i 2 månader. Mellan 2-6 (må-lö) delade jag ut tidningar, medan jag mellan 7-16 (må-fr) var lokalvårdare + att jag även hade jour under 1 månad så var någon sjuk fick jag städa deras område (vilket hände var och varannan dag). På söndagarna så delade jag ut tidningar mellan kl 4-8. Att jobba bort problemen funkade inte, jag kraschade och klarade till slut inte av 18 timmars städning i veckan. ”Normala” människor jobbar ju 40 timmar, så gissa hur mycket jag skämdes i början av att inte ens klara hälften? ;-)
Att jag inte klarade av jobbet eller skola har inget med viljan att göra. Jag VILL, men jag ORKAR inte. Det är en stor skillnad som verkar vara svår att förstå. Jag VILL bli något och kunna jobba så att jag slipper få pengar från försäkringskassan. Jag vet bara inte hur eller när detta kommer att ske. Men det ska bara ske, var så säker.