En blogg om en vanlig familj i Hälsingland
Hade planerat att ladda över gårdagens bilder till datorn och sortera dom idag, men datorn ville annorlunda. Så jag har istället suttit och installerat om windows
När jag och vovvs var i skogen på eftermiddagen så stötte vi på en hel dagisklass. Gissa om jag hade två glada vovvar som bara ville hälsa på barnen? Men taskiga matte sa att det fick dom inte… så det var bara att gå vidare
Fotade en del på vovvarna idag, så jag har massor med bilder att gå igenom. Men det får bli i morgon
Tågabo Alaska (Indy’s syster) heter numera SVCH Tågabo Alaska, eftersom hon idag fick cert på utställning
Bus och jag startade inoff agility idag… agilityklassen diskade vi rätt snabbt… Bus sprang ut till Jonna och Joline och ville fortsätta gosa lite Sen gillar ju inte matte det här med agility… men men…
I hoppklassen så gick jag banan… osså efteråt frågade jag Mia om hon ville köra Bus och det ställde hon upp på Bus däremot var mer koncentrerad på vart jag o systrarna var (vi gömde oss)… så det blev en massa snurrar och missade hinder, men kul hade hon
Sen är det bara att inse att ska hon tävla agility så är det jag eller J&J som ska springa med henne… ingen annan verkar duga åt den bruna lilla damen Så jag får väl träna på i vinter så vi kan starta i Sundsvall
Jag fotade en himla massa idag och som tack så fick jag ett USB minne Tackar klubben så mycket
KM i agility blir helgen 21-22 oktober (jag vet inte dag än). Tyvärr blir det inga bilder då, eftersom jag kommer åka iväg på ledarskapskurs.
Sitter o håller koll på agility vm genom msn… superbra service Large och smallagen har båda kommit på en 8:e plats. Just nu är det mediumlagen som kör. Har gått bra för sverige hittills
GRATTIS säger vi till Eliver som idag blev NUCH
Har försökt få tag i supporten på Nikon utan resultat. Kontaktade en fotoaffär som även reparerar kameror, dom sa att det var sällan som slutarmekanismen går sönder (vet inte riktigt vad jag ska tro, då det finns många såna historier på nätet och tydligen är slutarna bara gjorda för x antal användningar). Men det är ”bara” att skicka in kameran och betala 500 kr för kostnadsförslag. Skulle det bli reparation så ingår det beloppet i kostnaden.
Eftersom jag hört att ett byte av slutarmekanism på Nikon D70 (iofs storebror till min kamera men ändå) går på runt 2000 kr så hoppas jag innerligt att denna verkstad har rätt och att det är ett skitfel med mindre kostnad som följd. Men har man sån tur?
Har kontaktat andra verkstäder per fax och mail så jag hoppas få svar inom de närmsta dagarna. Ivägskickning av kameran kommer inte att ske förrän den 18 oktober, då jag får pengar.
Nåja, på nåt sätt ska det lösa sig. Tyvärr medför detta att jag blir lite handikappad på söndag då jag ska fota agilitytävlingen på klubben, kommer ta med min Nikon, men även köra med analoga kameror. Så bilder kommer det att bli, frågan är i vilken form dom är
Svar från Nikonsupporten
”Enligt erat bildexempel så beror felet på felsync eller felkalibrerad slutare och det är något som våra tekniker får fixa.”
300 spänn + moms o frakt för att skicka in den på felsök. Däremot ny prisuppgift för ev. service.
————————————-
Hur illa är det egentligen när jag, en rätt inbiten lydnads- och bruksmänniska (även om jag inte har så stor erfarenhet) INTE tränar lydnad utan går över till agilityplanen och kör med båda hundarna i ca 25 minuter!?
Det gick riktigt bra, inte lätt för en duktig vovve att ha en mindre duktig förare
Körde bana idag, den var väl uppställd sen gårdagens agilityträning skulle jag tro. Bitvis var den väl lite svår för oss. Här hittar ni en banskiss och mer kommentarer
Att kameran har felat har jag och även andra märkt. Har dock inte kommit mig för att kolla upp det mer noggrant. Men idag så gick jag först till Expert, där visste dom ingenting men tyckte att jag kunde komma tillbaka senare då en medarbetare som kunde kameror kom in.
En timmes väntetid så jag gick till Fototjänst. Där kunde han dom tog emot mig inte så mycket om digitala kameror, men han utgick från en analog och kom då fram till att det är slutaren som bråkar. Han sa att det bara är att komma in med garantilappen så skickar han iväg kameran till Nikon.
Tillbaka till Expert och där mötte jag en människa som var mer okunnig än jag själv. Jag började med att visa en bild så han skulle se skuggan, sen sa jag att ”det spelar ingen roll vilket objektiv jag har det blir ändå skugga, så det måste sitta i kameran och troligtvis är det slutaren”. Han vände och vred på kameran och kom sen med ”jadu, det måste ju vara något i kamerahuset som är fel”. Ehhh… det var väl det jag sa?!
Naturligtvis så hittar jag inte kvittot, så jag har bara en oifylld garantisedel *suck* Har återigen mailat Nikon och frågat om felet samt hur mycket det kan tänkas kosta att fixa till den. Är såååå typiskt för nu är det ju istort sett lika bra att lämna kameran hemma på söndag. Går ju inte att fota snabbt med den….
Det filter och filmladdare som jag köpte förra veckan har nu kommit. Filmladdaren måste jag hämta på macken så det får bli senare, just nu måste jag äta nåt innan jag svälter ihjäl
SENARE:
Jag svalt inte ihjäl Däremot känns det som om jag skulle kunna deppa ihjäl mig nu… allt känns så botten, med trasig kamera (tack och lov att kameran jag sålde inte var trasig, var bara nån dum inställning som gjorde suddiga bilder). En skadad rulle film och ett försök att desperat fota klart uppgifterna till i morron. Får väl se om jag lyckas bättre med den rullen.
Filmladdaren är hämtad och jag köpte även nya rullar film. Det är nog första gången nånsin som jag köper filmrullar Men nångång ska väl vara den första
Hade faktiskt en liten kompaktkamera när jag var mindre, men att använda den gillade jag inte alls. Tänk hur man kan ändra sig. Nu är jag ”galen” i att både fota digitalt och analogt. Det analoga kanske mest för att jag gillar det där med att framkalla själv o stå i mörkerrum. Naturligtvis är drömmen att jag kan ha ett eget mörkerrum. Har ju plats så det räcker
Var såååå trött i morse och hade inte alls nån lust att gå upp ur sängen… men till slut så kom jag upp och iväg till skolan. Vovvarna fick följa med då jag hade på känn att jag skulle hinna till klubben och träna med Pia.
I skolan hade vi genomgång på Diane Arbus bilderna, intressant hur olika man tolkar bilder. Det en tyckte var läskigt tyckte den ena var gulligt… man lär sig så mycket av att diskutera bilder och är det någon annans bilder så blir det ju inte lika känligt som om det vore våra egna. Men nu har vi ju faktiskt såna genomgångar oxå.
Här är nåra av de bilder av Diane vi gick igenom idag :)
Vad gäller hundarna så hann jag iväg till klubben. Platssittning med Bus, Wilda och Starmie. Bus la sig ner efter nån minut (vi har ju inte tränat platssittning så mkt), men hon skötte sig annars bra. Fritt följ – heeet vovve som nog helst hade velat köra framåtsändande. Rutan – dålig placering med vilken fart in till rutan!!
Sen blev det inte så mkt mer lydnad. Pia åkte och istället kom Mia. Följde med till agilityplanen i syfte att fota, men tänkte att Bus måste ju få nån liten träning innan söndagen. Så sagt och gjort så körde vi lite, det gick riktigt bra Mia fick prova att köra med Bus och det gick bra det med. Hon är så duktig med tanke på hur lite vi tränar agility
Satt till klockan ett i natt och försökte få ut bilderna på nätet. Det strulade så in i *censurerat*. En del kom upp, resten la jag ut nu när jag kom hem från skolan.
Skolan ja… vi började tidigare idag för vi skulle nämligen ha en samling och hälsa två kvinnor från Tanzania välkomna. Den ena är rektor på vår vänskola Ruaha FDC och den andra lärare på en till Ruaha närliggande skola. Det blev lite tal och Dan Andersson sånger
Efter samlingen så fortsatte våra ordinarie lektioner, men jag gick iväg till kuratorn och pratade med henne en del. Vi kom överrens om att vi ska ses en gång i veckan, och det bästa av allt är att jag för första gången VET att det bara är att gå dit till henne om jag mår riktigt dåligt.
Efter samtalet så var jag så slut och nere att jag såg ut så -> För första gången så brydde jag mig inte om att ge sken av att jag har kontroll på allt. Har en väldigt förstående lärare så jag fick vara för mig själv… trots att han kom och störde lite då och då
Nåja, jag lyckades samla ihop mig och kikade igenom en bok full med Diane Arbus fotografier. Vi ska nämligen välja ut tre stycken som berör oss på något sätt och diskutera dom i morgon. Tycker att hon har en väldigt ”rå” känsla i bilderna, det är sällan vackra bilder på vackra människor/situationer. Men så ska hon tydligen ha sagt
”Jag har aldrig tagit en bild jag haft för avsikt att ta. De har alltid blivit som de blivit”
Efter skolan så åkte jag till de två närliggande kyrkogårdarna och gick omkring där. Visste att det iaf på den ena skulle finnas släktingar, men hittade släktingar på båda kyrkogårdarna. Det som slog mig var att det var extra svårt att gå förbi gravar där unga personer ligger (en grav är för en tonårstjej som dog ifjol). Men även att förfallet samt bortplockandet av stenarna tycker jag är hemsk.
Märkte att så var fallet med en av mina släktingars gravar, så nu när jag sagt som jag gjort så får jag väl ta och gå dit och fixa till platsen.
På Njutångers kyrkogård så träffade jag en trevlig man som arbetar där. Han hade väldig koll på vilka som ligger var samt historia om kyrkan och kyrkogården. Fick bland annat veta att i stort sett alla gamla gravstenar är borta, och att de äldsta nu är från början av 1900-talet. Med det innebär att alla mina vallonsläktingars stenar är borta. Njutångers kyrka är väldigt gammal, tror att den kom till på 1500-talet. Men då var den hälften så stor som nu. Dessutom hade den en mur runt sig. Den rev man när Iggesundsborna började begravas där för att få palts med gravarna.
Mannen jag pratade med sa att han gjorde vad han kunde för att bevara de gamla stenarna på kyrkogården. Njutånger har även en minneslund eller asklund som den kallas, där man får välja på att vara anonym eller gravera in sitt namn i en bronsbok.
Jag kom på mig själv flera gånger när jag gick runt på kyrkogården att jag inte ville ”kliva” på dom som låg i gravarna. Även om jag vet att själva gravarna dels är rätt små, dels så återanvänds ju platserna. Men det kändes konstigt ändå att ”kliva” på dom. Knäpp man är
SENARE:
Livets gång var rubriken och det passar ju bra nu när en av mina rådisar har dukat under. Det var en av dom äldre så det var rätt väntat, dom små lever ju endast i ca 2 år. Upptäckte även att en av de andra är blind på ena ögat, det gör dock inte så mycket då dom ser rätt dåligt från början. Har haft en helblind rådis en gång och det var inga problem för henne att ta sig runt i buren och i rummet.
Jag har nu mailat Nikonsupporten ang min kamera, har ju haft problem de senaste två veckorna med en ful skugga (det måste ni väl ha märkt!). Trodde först att det var ena objektivet, men då det var likadant med det andra (som jag sällan fotar med) så är det ju kameran som krånglar. Bara hoppas att det är nåt lättfixat problem.