Familjen Eriksson

I helgen så var jag dels barnvakt och dels chaufför till Joline (lillasyster). Joline och Bella gick nämligen kurs för Annica Aller. Själv var jag med och fotade och lyssnade och försökte komma ihåg så mycket som möjligt. När vi kom hem så satt vi och skrev ner allt vi kom ihåg, men jag har en känsla av att vi har glömt mycket.

Jag gillar verkligen Annica’s sätt att lära ut och jag gillade även att se de framsteg som alla i gruppen gjorde. Häftigt att se på så kort tid =)

K-fält och slalom har ju varit prio ett i huvet en längre tid. Och nu med de tips vi fick i helgen så ska det nog inte ta alltför lång tid innan hundarna har lite koll på det där ;-) Tränade (Bus fick köra lite lydnad oxå) med båda vovvarna igår och Bus såg iaf ut som om hon fattade slalom mer än förut. Hon har haft lite tendens till att strunta i det, för det går ju enligt henne fortare att springa förbi slalomet ;-)

Det som förvånade mig mest var att hon inte är lika rädd för gungan längre. Det har hon iofs inte varit sen vi tog ner den på marken i början av sommaren och tränade så. Men jag har nog bara inte tänkt på att hon faktiskt går över den och inte ser helt livrädd ut. Igår på träningen var hon dessutom lite väl het upp på just gungan.

Efter en helg med agility så kom det en måndag innehållande en agilitynybörjarkurs. Jag gillar verkligen det där med att se hur förare och hundar förbättras. Så var det när jag hjälpte till på allmänlydnadskurser också. Från gång till gång så såg man förbättring. Gårdagens tillfälle var nummer 2 och det hade kommit till två nya hundar. Så de fick en liten introduktion av vad vi gjorde förra gången, resten fick fortsätta med hopp och tunnlar (alla gick igenom både rak o böjd tunnel). Efter fikat så blev det mer tunnlar och hopp, samt långhoppet.

Idag har tiden mest gått åt till att sova och åter sova. För två veckor sen var jag superförkyld, blev bra förra veckan och jag skyller på småsystrarna som har varit sjuka i helgen. För nu är jag återigen dålig. Men men, det lär ju gå över snart :)

Tack för alla grattisar =)

Var i Vintergatan hela helgen, dels för att jag skulle vara barnvakt på lördagen (då jag fyllde år ;-)), detta då det var cruising i Hudik. Och som jag tidigare sagt, hellre barnvakt än köra mammas och pappas stoooora bil :p Nu blev det inte så mycket barnvaktande då Jonna och Joline åkte till Söderhamn för att titta på bla Markoolio. Nåja, en bra födelsedag blev det och bästa presenten var nog regnkläderna. Visserligen har jag haft regnkläder förut, men dom har varit lite stela om man säger så. Det var inte dom här. Och igår på agilitykursen så visade kläderna att dom höll för regnet =)

Annars blev det presentkort på KappAhl samt biljett till Monster Jam =) En massa annat fick jag oxå, bla en kameraväska *älskar den*

Att sova i gäststugan i Vintergatan är helt underbart. Sååååå tyst och ingen granne som bråkar, springer runt eller för oväsen tidigt. Så det blev till att sova ut =) Blev sen kvar hela söndagen, följde med mamma och J&J på bio, kollade på Shrek 3 =) Sen så var det dataspel som gällde ;-)

Vovvarna har fått träna lite agility och pyttelite lydnad de senaste dagarna. Kursen som drog igång igår gör så att man blir lite mer taggad att träna agility. Kanske ska man tjata insig att assistera på någon lydnadskurs oxå *fniss*

Igår köpte jag matteboken som vi ska ha i skolan. Kom hem, började räkna, men ville kolla upp en sak och trodde att jag hade matte a boken kvar. Det hade jag inte, men gissa vad jag hittade? Jo, en helt ny matte B bok *suck* Så jag hoppas att jag kan lämna tillbaka den jag köpte. Annars är det bortslängda pengar. För såååå roligt är det inte med matte att jag behöver 2 böcker ;-)

*Skola*
Igår så var det upprop på CUL, meningen är att jag ska plugga Matte B i höst. Först i morgon kommer vi starta på ”allvar”…. ska ha en introduktion i first class… FC har jag använt förut, men det ska ju delas ut inloggningsuppgifter o sånt oxå. Några matteböcker kommer jag inte få förrän till veckan, var slut på rätt bok idag på skolan *suck*

Har tackat nej till Intro till högskolestudier, Pedagogik och kristendomens rötter (det är tre olika kurser). Känner ingen lust att läsa dom kurserna, utan det är bäst att satsa på matten nu så att jag kan gå vidare =)

*Träning*
Agilityträning har det blivit idag. Joline hade lite problem vid en viss kombination så det blev lite extra träning på den. Annars gick det relativt bra, Bella var i en egen liten värld idag så hon var inte så lätt att köra med verkade det som.

Annars har det blivit lite lydnadsträning. Har kört klass 3 och klass 1, samt vittring, kryp o skall med båda. Kommer nog bli gråhårig innan jag får Indy att klara vittringen ;-)

*Tävling*
Är ingen tävling inbokad vad gäller lydnad/bruks. Är fortfarande lite velig om jag ska göra nån tävling i år eller inte, inte så att träningen går dåligt. Har bara ingen lust att tävla just nu, vilket är lite synd för den vita borde ju få visa sina tassar mer på planen än vad hon gjort. Å andra sidan kommer det ett helt år med tävlingar nästa år ;-) Agility kommer det bli på hemmaklubben, men då är ju inte jag förare ;-)

*Födelsedag*
På lördag fyller jag år (hela 27 år!!!) och det verkar som om jag blir barnvakt då *fniss* Fast hellre det än att vara med på cruising, för i såfall skulle jag bli chaufför och jag vill INTE köra mina föräldrars imperial. Den är ju huuuur stor som helst ju :s

*Hemsidan*
Har fortfarande inte uppdaterat nåt på sidan och när det kommer uppdateringar vet jag inte heller tyvärr.

*Friidrotts VM*
Om man som jag är en ren nattmänniska, vad är då bättre än ett mästerskap där tv börjar direktsända vid 3 på natten? Att finalerna går på lite mer normal dagstid det är inte lika kul för mig ;-) Men fastklistrad framför tv’n är jag ändå.

*Övrigt*
Kan inte direkt påstå att jag mår sådär fruktansvärt bra just nu. Inga stora grejer, bara smågrejer som jag blir sååååå less på och som gör att jag bara vill skita i allt. Kan ju även det spela in lite på hur jag känner inför tävling. För två veckor sen så såg livet rätt okej ut, nu börjar det bli svart igen. På ett sätt ska det bli intressant för det är första gången sedan jag slutade med Zoloft som jag känner på just det här viset. Motigt har det varit innan, men nu är det snäppet ”värre”. Skumt att man nästan ser fram emot hur lång tid det kommer att ta innan man är ”normal” (*fniss*).

Är lika intressant varje gång människor som inte har någon erfarenhet av ångest/depression/social fobi ska komma med sina åsikter. Oftast går ju dessa åsikter ut på att det egentligen inte finns nåt problem, så varför kan jag inte bara ruska av mig allt och vara som andra? Alla mår ju dåligt till och från så varför skulle det vara något speciellt med mig? Och varför låter du saker som hände för 14 år sedan påverka ditt liv?

** Jag tror inte att jag är speciell och att jag har dom problem jag har beror delvis på vad som hänt under åren, men framförallt på mina felprogrammerade tankar. Får du höra tillräckligt ofta att du är dålig på något så börjar du tro på det. Effekten blir ännu större om olika människor säger samma/liknande sak, och sker detta dessutom under en längre period då tror man stenhårt på att alla dessa människor måste ha rätt. Än jäkligare blir det om du lägger på folk du trodde var dina vänner på den lista med folk som säger hur dålig/dum osv du är.

Kopplar man detta till hundarna så tror jag inte att jag är duktig på att träna hundarna, spelar ingen roll vad människor säger. Även om ingen av hundarna har några meriter att tala om så har vi kommit en lång väg på de 3,5 år som gått sedan jag började träna.

Jag har under årets första 6 månader haft 2 panikattacker. Den senaste månaden ligger det på 4. Attacker där hjärtat skenar iväg såpass att det känns som om det ska hoppa ur kroppen och det gör grymt ont. Attacker där jag haft svårt att andas, men hittills har jag inte svimmat. Attacker som tömmer ur all energi ur kroppen så att jag är som en urvattnad trasa efteråt. Attacker som beror på att jag verkligen är så dum som en del säger. För jag tror ju på vad folk säger/har sagt och DET gör att jag mår dåligt. Hur sjukt är inte det egentligen? Jag är väldigt nervös inför detta med matten, jag vill klara den. Men samtidigt… det är 3-4:e gången jag läser samma kurs, så det känns ju som om det faktiskt är sant att jag är dum.

Jag är blyg, har dåligt självförtroende, har social fobi, är en ensamvarg och har extremt svårt att lita på människor (skulle gärna vilja träffa folk bevisar motsatsen). Jag har alltid trivts bäst ensam, för en del är det ett problem att jag helst väljer att vara ensam. Men bränt barn skyr elden ;-) Jag hade kompisar innan jag började skolan och även när jag började skolan, men kan inte direkt säga att jag haft någon bästis (de jag träffade innan skolan försvann pga flytt). För jag var alltid andravalet. Var originalkompisen sjuk, då gick man till mig så fick jag vara ”bästis” för en dag eller två. Och så känns det lite fortfarande med en del. På något sätt längtade man väl efter att vara någons kompis såpass att jag ”förnedrade” mig själv genom att gå med på detta andrahandsval. Och även den känslan kommer fortfarande, gör jag detta för att jag verkligen vill vara någons vän, eller är det bara roligt att vara accepterad om än för en kort stund?

Att alla mår dåligt till och från det är jag fullständigt införstådd med. Och så är det ju för mig med. Jag mår inte skit varenda dag på året om nu någon trodde det. Sen om jag mår sämre än någon annan kan ju ingen säga. För alla är vi olika och alla lägger på sig problemen olika. Men det finns en skillnad i att lida av en depression och vara allmänt nere. Det är en sak att vakna och inte vilja gå till jobbet (men gör det ändå) till att faktiskt inte ens komma ur sängen en dag. Nu har jag inga såna ”ligga i sängen hela dagarna”-dagar, det funkar inte tack vare hundarna, men visst försöker jag sova bort problemen.

Jag har mått dåligt länge, men första gången som jag verkligen ”kraschade” var 98-99. Under den tiden utreddes det om jag hade laktos eller glutenintolerans, prover och olika undersökningar gjordes men inget var skadat. Det visade sig att det var ångesten som gjorde att jag hade problem. Andra gången jag krashade var hösten -02. Då hade jag nästan jobbat dygnet runt i 2 månader. Mellan 2-6 (må-lö) delade jag ut tidningar, medan jag mellan 7-16 (må-fr) var lokalvårdare + att jag även hade jour under 1 månad så var någon sjuk fick jag städa deras område (vilket hände var och varannan dag). På söndagarna så delade jag ut tidningar mellan kl 4-8. Att jobba bort problemen funkade inte, jag kraschade och klarade till slut inte av 18 timmars städning i veckan. ”Normala” människor jobbar ju 40 timmar, så gissa hur mycket jag skämdes i början av att inte ens klara hälften? ;-)

Att jag inte klarade av jobbet eller skola har inget med viljan att göra. Jag VILL, men jag ORKAR inte. Det är en stor skillnad som verkar vara svår att förstå. Jag VILL bli något och kunna jobba så att jag slipper få pengar från försäkringskassan. Jag vet bara inte hur eller när detta kommer att ske. Men det ska bara ske, var så säker.

Man ska aldrig säga att det är längesen man varit sjuk, det har jag fått lära mig den hårda vägen. För vad händer dagen efter? Jo, halsen börjar bli krasslig. Nu hände detta faktiskt redan för typ 2 veckor sen. Halsen har varit krasslig sen dess och jag har haft feber titt som tätt. Idag verkar dock allt ha brutit ut och jag kan knappt andas.

Men men… tränat har vi gjort ändå. Idag har det hittills blivit två pass. Kan dock inte säga att det är så mycket lydnad, utan mer tricks och agilityträning. Men det kan ju behövas det med.

Jag verkar ha fastnat mer själva träningen än tävlandet, vet att jag sagt att vi skulle tävla mer i år än nånsin förr. Men frågan är om vi ens kommer ut på tävling. Känns liksom inte lika spännande längre. Men den känslan går nog över =)

Just nu väntar jag på att Indy ska börja löpa. Bella började ju i lördags och Indy lär nog börja hon med snart. Om nu vita herdar är som kelpies, dvs löser ALL päls (det var som snöfall hemma) och får tillbaka en del päls innan löp. Inte för att jag vill ha två löpande tikar, men bättre att få det överstökat liksom ;-)

I lördags var det agilityuppvisning i Borgarparken. Joline fick springa med båda vovvarna. Indy skötte sig bra, men Bus blev seg på eftermiddagen. I långvind så sprang Indy till mig när Joline skulle köra henne, därför utrustade jag Joline med en muta (=godis) som hon skulle ge Indy för att visa vem hon skulle följa. Nu förstod inte Joline det, så hon gav godiset i slutet, men trots det så sprang inte Indy till mig =) Bra med såna här små prov innan tävlingar =)

Bella var hela dagen snäll mot andra(s) hundar, Indy flög hon däremot på två gånger :( Trots att Indy skrek som en stucken gris och nog kunde väcka de döda till liv igen så var den enda skadan ett litet sår… på Bella’s ben ;-)

Igår så for jag och Joline in till klubben för att träna agility. Dagens träning bestod i att Joline skulle våga tagga upp hundarna, för då går det mycket fortare. Hon fick först köra ”vanligt” och sen med ”taggade” vovvs. Och tidsskillnaden var stor (som mest var det 5 sekunders skillnad). Jag var lite sugen att se hur snabbt Bus skulle springa med mig, så jag la mig i och trots att jag missade vart ett hinder stod (Bus gjorde rätt ändå) så gick det grymt snabbt (till och med snabbare än Joline och Indy) =)

Glömde ju…. förra veckan så kom det fram en hund med ägare (2 st) när jag och vovvarna höll på att träna lydnad här hemma. Jag sa till ägarna att inte komma nära utan stanna där dom var. sen gick jag fram och pratade med dom. Visade sig att dom sett mig träna vovvarna och dom ville ha lite tips och råd. Jag såg ett gyllene tillfälle till att träna Bella. Så jag förklarade vad jag skulle göra och frågade naturligtvis om dom ville hjälpa mig och det var helt okej. Och vad gör Bus? Absolut ingenting =) Hon var så duktig som tittade på den andra vovven och sen på mig (verkar som om hon förstår att det inte ska råstirras på mig hela tiden).

Lydnaden går framåt. Har kört relativt klassmässigt (dvs hållit mig till den klass vovvarna är i), samtidigt tycker jag att det är rätt tråkigt så Bus har fått testa lite elitmoment, bla en elitruta som hon gjorde bättre än klass 3 rutan….

Fritt följ har jag kört en massa med båda. Nu gör jag det inte för att få det gjort utan för att faktiskt träna på det. Tänk att jag lägger ner tid på mitt mest hatade moment *fniss* Apportering har jag kört med båda. Klass 1 med Indy, dessutom ”inte tugg” på vanlig apportering. Bella har fått metall och inte tugga på vittringspinnen (hon tar rätt pinne, men lattjar lite med den *morr*).